En 84 dagar gammal valp irrar bort sig när den följer efter sin mamma in i skogen. Det är bitande vinter och hundägaren befarar att valpen frusit ihjäl. Sökandet upphör.
Valpen överlever en dag i sänder likt Robinson Kruse. Historien berättas ur valpens perspektiv och ibland genom dens inre monolog: ”Lunka på, lunka på, segt och surt. Tugga fjäder, suga ben…”
Naturen är besjälad, beskrivs som en enda organism: ”Vatten och ljus steg i blodådror och stjälkar, i kärl och nerver och rottrådar. Rösterna fylldes av ljus och ljuset fyllde de varma äggen. Det spratt som gnistor i nyvaknade vävnader och blodfyllda muskler och pulserade inne i äggen”.
Spår efter människan finns överallt (ljud, diesel, hjulspår, kalhygge), skrämmer valpen som håller sig undan människor. Hoppet om att den trots sin skygghet ska hittas och återförenas med sin familj står för spänningen i boken.
Läs denna mäktiga hund-robinsonad på 100 sidor!
bokologen.se 