Tord, tio år, är moderlös och hans far gifter om sig. Fadern vill att sonen ska kalla hans nya fru för mamma men han vägrar.
Novellen börjar mitt i handlingen:
”EN NY MAMMA? Vedervärdig tanke. Inför vem som helst var Tord beredd att förklara, hur livs levande klart han ännu mindes sin döda mor”.
Boye skriver i tredje person med Tord som fokalisator och förmedlar barnets perspektiv. Fyrtiotalets syn på barn blir tydlig (ta skeden i vacker tass – säg mamma). Faderns nya fru har däremot en otidsenlig barnsyn.
Läs Snäckorna! En familjeuppgörelse utkämpad i en sommaridyll vid havet.
1. Amanda Svenssons Jag vill veta var stockrosorna kommer från (2011) handlar om en samvetslös man som träffar en ung kvinna: ”Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån”, säger hon och han tycker att hon är konstig och oattraktiv, men ändå förför han henne. Upprörande.
2. James Joyces The Boarding House (1914) utspelas i en familj i Dublin i början av 1900-talet. Det uppdagas att familjens 19-åriga dotter har en affär med en av familjens hyresgäster. Ett intressant förlopp återges ur moderns, hyresgästens och dotterns perspektiv.
3. Virginia Woolfs Kew Gardens (1917) handlar om djurlivet i en blomsterrabatt samt människolivet i den omgivande parken Kew Gardens. Det är spännande; djurlivet är alltid nära ögat att påverkas av människorna, som inte ens märker av djurens existens. Existentiellt. Översättning. Alva Dahl
Ett ungt par gömmer en judisk man i sitt hem i det naziockuperade Holland. De är på helspänn hela tiden och den gömde likaså. Ingen vet hur länge han ska gömmas och om han kan hållas gömd.
Den gömde spelar schack med sig själv om dagarna och stuvas undan vid oväntade besök. Det ena kan leda till det andra – det kan sluta hur som helst. Jag tänker på Anne Frank – en dag skrev hon inte mer i sin dagbok. Jag är på helspänn och läser romanen i ett svep.
Gömmarnas perspektiv är tänkvärt, visar hur det är att husera en främling, vara dennes enda livslänk, se på nära håll hur instängdheten tär på honom och få ta hand om konsekvenserna.
Keilson var själv jude och gömdes hemma hos paret Leo och Suus i Deft i Holland under nazisternas ockupation. Romanen tillägnas dem.
Läs Komedi i moll! En rörande berättelse om de som gömde och gömdes och om relationen som uppstod dem emellan.
Ett svartsjukedrama mellan två som varit gifta i med varandra i fyra dagar: ”- Nu tänker du på Valdemar, sade han. När du småler så där tänker du alltid på Valdemar”, sade Han. ”- Ja, sade Hon…”.
Valdemar är Hennes omöjliga kärlek; Han ville inte gifta sig med Henne av rädsla för att göra sin mor besviken.
Det gifta parets drama känns äkta. Kanske hade Boye en egen erfarenhet av någon älskad som inte ville göra sin mor besviken genom att inte leva det liv som förväntades (gifta sig med en man – inte leva med sin ”väninna”)? Upplösningen är oväntad men välunderbyggd.
Läs novellen Samtal mellan nygifta! Ett intressant samtal där korten har lagts på bordet. ”Förståelse” vincit omnia.
Alexanders barn är rädda för honom. Är han lik sin morfar som familjen tassade på tå för? Alexander är rädd att hans ilska ska förstöra familjen.
Han börjar nysta i det gamla, intervjuar folk och undersöker via dagböcker, brev och arkiv ett triangeldrama som utspelades på 1930-talet mellan morfadern författaren Sven Stolpe, mormodern översättaren Karin Stolpe och författaren Olof Lagercrantz.
Schulman hoppar mellan nutid (2018), det ödesdigra året 1932 och år 1988, då han var hemma hos morföräldrarna och det blev kalabalik pga att Olofs brev till Karin hittades.
Med meningen ”Det är 1988 och har precis börjat snöa”, börjar Schulman berätta om vistelsen hos morföräldrarna. Det är en allusion på titeln på Sigge Eklunds självbiografiska roman (som likt Schulmans är en familjeuppgörelse). Överlag är Bränn alla mina brev rik på intertextualitet med tanke på alla dagboks- och brevutdrag, citat av Edith Södergran, referenser till Putte i blåbärsskogen, Gummitarzan… Romanen har med sina många röster ett rikt inre liv.
Schulman har en historia att berätta och han gör det väl: Tidshoppen stärker samband mellan nu och då, skärper blicken för likheter mellan Alexander och hans morfar. Schulman skulle ha kunnat stanna vid att berätta om hur morfadern påverkat andra (hans mormor, mor, morbröder) och därigenom undgått att berätta om sig själv. Han är modig.
Läs Bränn alla mina brev! En tänkvärd berättelse om ett oläkt familjetrauma.
Fyra fantastiska noveller på tema arvsled och avgöranden, vilka visar hur den kvinnliga erfarenheten går i arv och bäddar för vissa avgöranden. Novellerna är giltiga oavsett tidsepok (50-tal, 80-tal, 00-tal). De utspelas i olika miljöer: Kincaids på Antigua, Tikkanens i Finland, Norlins och Smirnoffs i Sverige.
Missing people letar efter en försvunnen man och kommer till en stuga i skogen där en kvinna bor med sin alkoholiserade make. Det framgår tidigt i texten att kvinnan är våldsutsatt; på hennes kropp har ”utbuktningar och blånader spritt sig som sot” och hon börjar dagen med att ”provgå” över golvet. Hon är berättelsens jag.
Berättarjaget ger ofta subtila hintar, t.ex. visar Missing people henne en bild på den försvunne mannen och hans fru, varpå hon noterar att ”han stod några centimeter framför kvinnan”. Alla hintar sysselsätter mig, motiverar mig att lösa gåtan med mannens försvinnande samt andra gåtor som uppstår, men frågan är om alla gåtor löses – tolkningsutrymme finns. Jag känner att jag vill diskutera med någon som läst vilket är ett gott betyg till novellen. Jag blir sugen på att läsa mer av Smirnoff – ge Jana Kippo-trilogin en ny chans.
Jag uppskattar Smirnoffs ömma och empatiska språk i Missing People:
”För att slippa skoterutflykterna föreslog jag att vi skulle köpa en stuga. {…] Det var en sorgsen man som sålde skotern för att få råd med handpenningen.// Tack för allt sa han och klappade den på dynan”.
Jag störs inte av Smirnoffs tappade kommatecken eftersom meningarna är korta. Ibland skriver hon på dialekt (”Thomas sa int heller nå”), något som ger berättelsen en känsla av autenticitet.
Läs Missing People! En gåtfull novell med tolkningsbar twist!
Alla fyra noveller utspelas i det nutida Sverige och blickar bakåt till en tid när något hände som inte borde ha hänt; samtycke saknades.
Några av novellernas huvudpersoner ville, men hade inte velat om de vetat hur den andre såg på dem/hur de skulle bli behandlade efteråt.
Dessa noveller passar för sex- och samlevnadsundervisning; när de diskuteras uppstår empati och förståelse – tankar på att säga förlåt istället för att skylla ifrån sig om man gått över gränsen.
Samtliga noveller skrevs innan #metoo vilket är tänkvärt; det är en tid då våldtäkt helst definierades som bakhåll i buskage och saknade nyans (t.ex. sex med någon som är i hjälplöst tillstånd). Offret ansåg således inte alltid att den blivit utsatt för ett brott och lade skulden på sig själv.
En klinik för alzheimersjuka öppnas utanför Zürich med specialisering att återskapa epoker för sina patienter, vilket får dem att må bättre: Ett våningsplan är inrett i 60-tal, ett annat i 70-tal osv. och patienten i fråga befinner sig på det våningsplan som synkroniserar med dennes inre tid. Som alla lysande idéer får även denna idé oanade konsekvenser.
Det är kul att läsa om patienters reaktioner i de riggade epokerna. En patient på våningen för 1970-tal i det ”1979:e regementet” lusläser om idolen John Lennons familjeliv i ”dags”-tidningar. Mitt i natten väcker han vårdaren: ”John Lennon kommer att bli mördad […] Någon galning kommer att skjuta honom, jag har till och med sett hans ansikte. På vägen hem, vid ingången till Dakota Building. Detta måste genast anmälas till polisen”, säger patienten (s.98). Att läsa Tidstillflykt är inledningsvis som att titta på The Truman show med Jim Carrey. Underhållande.
”Alla inträffade historier liknar varandra, varje icke-inträffad historia är icke-inträffad på sitt eget vis, skriver Gospodinov (s.54), parafraserande på Tolstoj (Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis…). Senare i romanen kommer Tolstojs ord appliceras på stater: ”Alla lyckliga stater liknar varandra…”.
I Tidstillflykt har EU-länderna en folkomröstning om vilken tidsepok de ska leva i. Det är en skruvad och intressant skildring – även Sveriges omröstning redovisas. En kollektiv minnesförlust ger sig till känna i samband med folkomröstningen, som är en metafor över det politiska läget i Europa 2020.
Tidstillflykt innehåller många intressanta anekdoter ur verkligheten, t.ex. drabbades Carl von Linné av minnesförlust på äldre dar. ”Han som namngett världen, ordnat och klassificerat det oinordningsbara, började plötsligt förlora samma namn. Jag föreställer mig honom sitta framför en förgätmigej och försöka minnas det latinska namn han själv hade gett dem”, skriver Gospodinov (s. 89-90). Ödets ironi.
Läs Tidstillflykt! En tänkvärd roman om längtan till en svunnen tid/ farväl till framtiden.
Handlar om den ensamstående mamman Susanne som trakasseras av Stefan, en gift man, som inte accepterar att hon inte vill fortsätta att träffas. Hans trakasserier tär, påverkar hennes roll som mamma och hennes arbete inom hemtjänsten.
Det sker snabba växlingar mellan hennes olika världar: hemmet – jobbet – Stefan – minnena – och ibland krockar världarna:
”Vem var det där, mamma?
”En jättekonstig brevbärare bara. Vad köpte du för glass? Den där stora är till mig va?”
Jag gillar att läsa om Susannes vardag, särskilt om de gamla på hennes jobb. De skildras med kärlek (Nikodemus spelar Pärleporten på orgel, Solbritt bjuder på blåbärsmaräng…). De gamla står för novellens tröst och värme. Till och med deras vackra namn värmer.
Bland gamlingarna finns en elaking som psykar Susanne genom att tala om hennes sociala arv. Gamlingen säger att Susanne är chanslös eftersom både hennes mor och mormor hade dåliga karlar…
Susanne tror på en förbannelse, förstår inte att det är hennes omständigheter (fattig, traumatiserad, utan kontaktnät) som är dåliga och inte hennes gener… Sorgligt.
Läs ”Arvsled” (Jag ser allt du gör, 2020). En tänkvärd novell om en kvinnas kamp. Den påminner i sitt ljus och i sin värme om Ingvild H. Rishöis Vinternoveller (2018)
bokologen.se 