Åsneprinsen (2016) av Caroline Hainer

Jim minns sin uppväxt i Hagsätra på 1980-talet: Han är ett känsligt barn, sina föräldrars enda barn, blir så småningom skilsmässobarn, känner sig otillräcklig och till besvär.

I skolan har Jim låg status bland de andra barnen, men när det visar sig att han är bra på att spela åsna får han vara med. På ledarbarnet Mats kommando skriar Jim och åsnerollen följer med honom ända in i ungdomen, ställer till det när han inleder sitt första förhållande med Vera från innerstan.

I Jims omgivning är det endast Mats som talar om klass. Det skär sig mellan Mats och Jims flickvän p g a deras fördomar om varandra (den som söker tecken på snobberi respektive flum finner). Jim hamnar i kläm, vill inte välja någons sida.

Mats ”jukeboxhumör” (förortshumor) är charmigt i Hagsätra men inte i Vasastan och detta antiklimax är svårt att hantera för Mats; han försökte ta plats och misslyckades. Jim har också svårt att ta plats, svårt att planera framtiden – det är väl bra som det är? tycker han medan Vera tar för sig, gör upp planer för deras gemensamma framtid.

Jag minns mitt åttio-och nittiotal genom Jims minnen. Författaren (f. 1976) är jämngammal med mig och genom att bara nämna sagan ”Pingvinen som alltid frös” öppnar hon upp mina minnesluckor (som formeln ”Sesam öppna dig” öppnar Alibabas grotta). Åsneprinsen är en beroendeframkallande läsning.

Handlar om en frysande pingvin som till sist flyttar till en söderhavsö.

Du som gillar Annika Norlins novellsamling Jag ser allt du gör skulle nog gilla denna roman. Det är allvar i Åsneprinsen, men med värme, humor och pricksäkerhet.

Läs Åsneprinsen!

Tisdagstrion: De fattiga & de rika

1. Kungsgatan (1935) av Ivar Lo Johansson handlar om en statarflicka och en bondpojke som prövar lyckan i storstaden på det fattiga 1920-talet. Mycket läsvärd!

2. Åsneprinsen (2016) av Caroline Hainer handlar om Jim i Hagsätra som träffar Vera från Vasastan och inleder en kärleksrelation. Deras olika bakgrunder innebär utmaningar. Mycket läsvärd!

3. Staden. En sedeskildring ur Stockholmslivet (1901) av Anna Branting sägs indirekt handla om författarinnans stormiga relation till sin make Hjalmar Branting. Bokens huvudperson Eva är rikt gift, ertappar sin make med en kvinna av folket. Det är intressant hur huvudpersonen väljer att handla.

Gå till Ugglan&bokens tisdagstrio och ge dina boktips du med! Där får du fler tips på tema fattiga och rika.

Mina drömmars stad (1960) av Per Anders Fogelström

I nödens år 1860 anländer den femtonårige föräldralöse Henning till Stockholm. Han är en i mängden som sökt sig till staden i hopp om ett bättre liv: ”Allt väntade. Inget väntade. I staden fanns ingen som han kände, ingen han kunde be om hjälp”, skriver Fogelström (s. 11).

Mina drömmars stad är inte en historiebok, men den känns autentisk. Enligt en studie av Susan Brantly (2017) gjorde Fogelström en grundlig research – arbetade noggrant som om han vore historiker, höll sig nära den fakta han hade och improviserade om korrekt fakta saknades.

Det är dock fiktion varje gång Fogelström återger en karaktärs tankar – och det är ofta. Boken innehåller många ord som inte används längre (sumprunkare, lajdare, kölsvinet…): Spår från dåtidens arbetsliv. Alla platser som nämns i boken finns fortfarande men i annan tappning. Ungefär där Medborgarplatsen ligger idag låg Fatburs-sjön omgiven av prostitutionsstråk.

Mina drömmars stad är en fascinerande läsning. Att den håller sig nära historiska fakta gör att den läses på grundskolor idag. Dock tror jag inte att boken är för femtonåringar (med undantag för de redan historieintresserade). Det kan vara för många krångliga ord, för långsamt tempo och för svårt att relatera. Var bok har sin tid.

Tisdagstrion: Kräldjur

Jag bidrar med kräldjur på bokomslag till Ugglan&bokens tisdagstrio:

1. Medusas skratt (1975) av Hélène Cixous är ett feministiskt manifest där hon uppmanar kvinnor att uppfinna språket på nytt genom att skriva om de kroppsliga tabubelagda erfarenheterna. Jag rekommenderar också hennes diktsamling Inuti (1969).

2. Kärleksflykter (2001) av Bernhard Schlink (författaren till Högläsaren) är en novellsamling på tema flykten från/till kärleken som får avgörande betydelse för huvudpersonernas liv. Schlink kommer i vissa noveller in på Förintelsen, delningen- och återföreningen av Tyskland. Mycket tänkvärda och läsvärda texter.

3. Ormen (1945) är Stig Dagermans debutroman och handlar om två personer som har ångest över vad de gjort (knuffat sin mor av tåget/en tjej ned i en brunn). På en militärförläggning går en orm lös och skapar sömnlösa nätter för militärerna…

Läs fler boktips och ge boktips på Ugglan&bokens tisdagstrio!

Kvarteret Oron (1919) av Elin Wägner

En friherrinna tvingas lämna sitt slott när maken supit bort deras förmögenhet – och dött. Först tänker hon bokstavligen sänka hans stora spritförråd i sjön, men ångrar sig när hon förstår att spriten pga. rådande motbokstider är värd hundratusen kronor – pengar som kan ge henne och hennes funktionshindrade son ett drägligt liv. Hon flyttar in i ett enkelt kvinnokollektiv i kvarteret Oron i Stockholm (men utan sonen, eftersom han sedan födseln bor på hem) och grunnar på vad hon ska göra med spriten.

Friherrinnan är inte ensam om sitt klass-fall; många rika har blivit fattiga pga. inflationen – medan andra har gjort sig rika på svarta marknaden: Friherrinnans gamla chaufför har blivit nyrik ”gulaschbaron”, köpt hennes automobil på exekutiv aktion och ger ett skambud på hennes spritförråd. Många vill åt hennes sprit…

Det är en kulturkrock för friherrinnan att komma från slottet till pensionatet och staden. Hon äcklas av de andra boendes matvanor (stora portioner) och av den enkla miljön (trångt och kvavt). Hon måste arbeta åtta timmar om dagen på ett kontor (!).

Den rike kapten Blombergson, som övertagit hennes slott, säger henne uppriktigt att det är bra att hon har skaffat ett arbete – så att det inte blir tråkigt i Stockholm! Blombergson förstår inte att friherrinnan arbetar för sitt uppehälle, inte av sociala skäl.

Boken är skriven i dagboksform och det är emellanåt underhållande att läsa friherrinnans tankar om hennes nya tillvaro, hennes val och kval. Dock spirar kärleken lite hastigt och lustigt, lite som i en kioskroman.

Läs boken här.

Kungsgatan (1935) av Ivar Lo Johansson

Boken blev utskälld när den kom ut år 1935; den tog upp könssjukdomar som gonorré och syfilis. Vid denna tid smittades 20 000 årligen i Sverige och i Stockholm hade hälften av alla män under 50 år någon gång haft en könssjukdom. Många bar på sjukdomar utan att söka vård och smittade andra.

Idag kan gonorré botas med antibiotikakurer, men då fanns inget botemedel och de smittade fick feber, utslag, sveda, smärtor och tvangs läggas in på sjukhus i flera månader samt iakttaga total avhållsamhet på obestämd framtid. Vissa smittade tog livet av sig. Ett barn som föddes av en smittad mamma riskerade att bli blind. Det här är en mycket tänkvärd läsning; jag förstod tidigare inte vidden av den dåtida situationen.

Ivar Lo skriver gripande om två ungdomar som lämnar landsbygden för Stockholm på det fattiga 1920-talet. Marta, byns vackraste statarflicka, flyttar först och senare kommer bondsonen Adrian efter i hopp om att träffa henne där.

Arbetslösheten i staden är enorm och arbetsvillkoren därefter. Folk har tur om de får tag i ett jobb och aldrig har Marta eller Adrian pengar över att skicka hem till sina fattiga familjer. Livet i staden är tufft, men det är svårt på landsbygden också: Det går inte att leva av jorden, men jantelagen råder och elaka rykten går om bybor som lämnar. Det är alltså inte aktuellt att flytta hem. ”Landets barn hatar landet” (s.25), men idylliserar det på håll, blir besvikna när de hälsar på föräldrahemmen: Korna ser ”tämligen skabbiga och luggiga ut”, inte så feta och frodiga som i minnet (s.301).

På mustigt språk beskriver Ivar Lo människorna och staden: ”Blommorna i parkerna öppnade sig först, tills de stod vidöppna, likt stora, blossande rosvaginor, som tog emot befruktningen. Sedan slöt de sig sakta kring varmt, nyfödande regn” (s.137).

Ivar Los språk och berättande gör mig engagerad och jag rekommenderar boken varmt! Detta är det första jag läser av Ivar Lo och jag är mycket nyfiken på de andra böckerna han har skrivit.

Läs boken här

Tisdagstrion: Runt Östersjön

1. Stalins kossor (2003) av Sofi Oksanen handlar om en finsk tjej med estniskt påbrå som lider av psykisk ohälsa. Genom tillbakablickar berättas hennes mors historia i ett ryskockuperat Estland. Gripande om trauman som ärvs via modersmjölken.

2. Överstinnan (2019) av Rosa Liksom utspelar sig i Finland under finska vinterkriget (1939-40) och fortsättningskriget (1941-44). Det är en gammal finsk kvinnas tillbakablick på sin nationalistiskt präglade uppväxt samt äktenskap med en 30 år äldre man, en överste i den nazistiska armén. Författaren är en fantastisk berättare, i liknande kaliber som Agota Kristof (författaren till Den stora skrivboken)

3. Modersmjölken (2020) av Nora Ikstena utspelas i Lettland under sovjetockupationen. Växelvis berättar mor och dotter sin livshistoria. Pappan är deporterad och mamman traumatiserad, saknar moderskänslor för sitt barn. Dottern växer upp hos sina morföräldrar. Detta är bland det mest gripande jag läst.

Fler boktips finner du på Ugglan&boken, där du även kan lämna dina egna boktips på temat.

Den allvarsamma leken (1912) av Hjalmar Söderberg

Arvid och Lydia vill ha varandra, men tar ej steget (han är student – hon rik) och de skiljs åt, men möts fyra år senare när båda har gift sig och skaffat barn på varsitt håll.

Arvid älskar fortfarande Lydia. Det är svårt att sluta tänka på henne och fokusera på det liv han har (fru, barn, det stimulerande arbetet som journalist, vänner, läsandet, musiken, mat och vin) – vara närvarande i nuet.

Arvid flanerar rastlöst runt i Stockholm i hopp om att springa på Lydia, som i sin tur springer på honom när han minst anar det. Hon kommer oanmäld till hans arbete, har tillträde till hans värld, men han har det ej till hennes. På vacker prosa i tredje person, i dikt, och genom brevväxling berättas deras historia.

Det är ett gripande människoöde och samtidigt ett intressant dokument inifrån Stockholm 1912: Kungen promenerar omkring utan livvakter, lyfter på hatten och hälsar. Strindberg har insjuknat och Titanic sjunkit.

Romanen känns modern trots sina 100 år och är mycket läsvärd. Kanske till och med bättre än Söderbergs Doktor Glas.

Läs Den allvarsamma leken!

Staden (1901) av Anna Branting

Eva kommer oanmäld hem till Stockholm från lantstället och hittar sin man i armarna på en arbetarkvinna! Det som sedan händer är oväntat och otidsenligt…

Det är på 1800-talet. Eva är rikt gift, har inga egna pengar, är hemmafru och naiv (tror att maken jobbar till midnatt var dag). Redan innan hon ertappar mannen med arbetarkvinnan har hon ett ont öga till ”pöbeln”: ”Hur hon fruktade och afskydde dessa människor! Folket, hvad var det? […] Är det inte i kulturens mening att i allt söka förfining? […] man vill inte ens ha en hund, om han ej är af ras” (s.156). Eva vill t o m ta pöbelns barn ifrån den, eftersom hon anser den vara oförbätterlig. Hennes demonisering av folket speglar dåtidens stora samhällsklyftor.

Det är intressant att läsa Staden. En sedeskildring ur Stockholmslivet ur ett kvinnligt perspektiv. Branting skrev romanen under eget namn, men hade tidigare gett ut romaner under pseudonym, så som många andra av dåtidens författarinnor. Ofta marknadsfördes kvinnors verk i förminskande ordalag (skildring, tidsfördrif istället för roman). Brantings författarskap var okänt för mig fram tills alldeles nyligen.

Anna Branting var fru till Hjalmar Branting, den förste socialdemokratiske stadsministern. Hon levde med Hjalmar fram till hans död – trots hans otrohetsaffärer, och romanen sägs ha självbiografiska drag.

Läs boken på Litteraturbanken.

Tisdagstrion: Dödssynd girighet i bokens handling

Denna vecka har Ugglan&bokens tisdagstrio temat ”Någon/flera av de sju dödssynderna i handling, titel eller på omslag (högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede eller lättja)” och jag har valt undertema ”girighet i handling”. Samtliga av mina boktips utspelar sig i Sverige under 1800-talets senare hälft:

1. Ormens väg på hälleberget (1982) av Torgny Lindgren är berättelsen om en nybliven änka med barn som ej har råd att betala arrendet för sitt hemman. Det är fråga om småpengar för hemmanägaren, men rätt ska vara rätt och han har kommit på ett sätt för änkan att betala. En mörk historia.

2. Mina drömmars stad (1960) av Per Anders Fogelström handlar om en fattig ung dräng, som söker sig till Stockholm i hopp om ett bättre liv. Där är dock arbetslösheten stor vilket får giriga arbetsgivare att sätta skamlöst låga löner.

3. Röda rummet (1879) av August Strindberg skildrar ett korrupt Stockholm ur olika perspektiv: bl.a. en journalists, en välgörenhetsmadams, en teaterdirektörs, en affärsmans och en läkares. Det blir dramatisk ironi när den allvetande berättaren avslöjar alla karaktärers tankar för läsaren.

Gå till Ugglan&boken och tipsa om tre böcker på temat (lämna en länk där, så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips).