Tisdagstrion: Sjukdom

1. I Kärlekspsykosen. Min berättelse om mänsklig skörhet (2021) skriver Frida Andersson om när hon som 21-åring drabbades av en psykos. Det började med att hon förälskade sig i en kille i sin studentkorridor och vägrade tro honom när han sade att han inte var intresserad. Enligt henne förklarade han istället sin kärlek genom telepati; hon och han var tvillingsjälar. Frida delger sina dagboksanteckningar från sjukdomstiden och kommenterar dem utifrån sitt friska jag.

2. I Att försvinna sig (2024) berättar Signe och hennes mamma psykologen Anna Bennich om när Signe insjuknade i anorexi och om den långa vägen mot ett tillfrisknande. Mor och dotter skriver varannat kapitel och texten baseras på deras dagböcker under sjukdomsåren 2015-2022.

3. I Trädgårdsmästaren och döden (2024) är författaren Georgi Gospodinovs far döende i cancer. Fadern påtar ändå på i sin trädgård; ”Så länge det finns arbete i trädgården vistas man i en fredad [odödlig] zon”, skriver Georgi. Trädgårdar är odödliga; växter vet hur de dör så de kan återvända till livet. Övers. Hanna Sandborgh (2025)

Få fler boktips på tema sjukdom hos tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Häng City (2022) av Mikael Yvesand

Handlar om en trettonårig pojke i Luleå som är ensam hemma sommaren 1999 medan pappan är på Kanarieöarna (!?). Pojkens syster har flyttat hemifrån och var mamman håller hus är ett mysterium. Stora som små mysterier är frekventa i Häng City och längtan efter att de ska lösas driver mig genom 310 sidor.

Även om pojken har FF varje dag är han inte ensam. Han drar på äventyr med sina vänner likt killarna i Stand by me, men i en annan tid, i en annan miljö. Det rådande 1990-talet markeras med UB40s ”(I Can’t Help) Falling In Love With You”, Ducktales, ”Stoppa duvan!”, TV-shop…Jag ser platser och områden i Luleå klart framför mig (Örnäset, Hertsön, Skurholmen…) och kan tänka mig luleboläsarens behållning.

Jag skrattar mig genom boken. Istället för att bara skriva ”föräldrarna jobbar” skriver Yvesand att ”ungarnas föräldrar är och blir sotiga i ansiktet på SSAB” (s.58). En annan kul bild är ”En trött kommuntant i kritvita kläder solar gamlingarna på Per Hindersagården” (s.9). Yvesands formuleringskonst påminner om Andrev Waldens i Jävla karlar (2023) och jag misstänker att Walden läst Häng City och inspirerats; bra böcker får en att vilja svara.

Läs Häng City! En existentiell och rolig barndomsskildring.

Tisdagstrion: Adel

1. Ultravåld (2026) av Tone Schunnesson handlar om adelsfamiljen Griepenfeldt på Solgårda slott i Skåne där våldet går i arv…

2. Stulet nyår (1936) är adelskvinnan Agnes von Krusenstiernas novell om tjänstekvinnan Gerda som tar hand om en förmögen familjs våning över nyår och låtsas att det är hennes egen…

3. En spricka i kristallen (2004) av Cecilia von Krusenstierna (PG Gyllenhammars dotter) handlar om att vara det svarta fåret i en adlig, förmögen och framgångsrik familj.

Riktigt bra böcker alla tre!

Få och ge boktips på Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare.

Vi hör av oss (2018) av Jacob Sundberg

Noveller om jobbiga människor i jobbintervjusituationer. Ibland är intervjuaren den jobbiga, ibland jobbsökaren – ibland båda två. De jobbiga är antingen rasister, snobbar, självutnämnda genier, karriärister, ”görare” eller ”pseudogörare”. De kan vara självuppfyllda, självgoda, troskyldiga och bittra…

Berättelserna är ofarliga utan överraskningar; det är från första början tydligt vem som är den jobbiga och rollerna ändras inte.

Ibland släpper författaren en och annan sanning, en om en karaktär som närmar sig femtio: ”Så mycket hon inte hunnit med och så mycket hon aldrig skulle hinna med, så många val. Varje öppnad dörr innebar tusen stängda dörrar” (s. 68.). Väl skrivet.

Tisdagstrion: Döttrar

1. Bübins unge (1987) av Mare Kandre handlar om en dotter som distanseras från sina föräldrar i samband med att hon känner sig främmande i sin kropp. En poetisk och vacker uppväxtskildring.

2. Min farsa var kommunist (2026) av Tove Folkesson handlar om att vara dotter till en alkoholiserad far och samtidigt själv vara förälder till ett litet barn som ställer frågor om ens far. Därtill har fadern synpunkter på ens barnuppfostran. Ett gripande relationsdrama på vacker prosa.

3. Repatriering (2024) av Ève Guerra handlar om en dotter som försöker få hem sin franske fars kvarlevor till Frankrike från Kamerun där han omkommit i en arbetsplatsolycka. Hon berättar inte för sin pojkvän att hennes far har dött. Genom tillbakablickar framträder en sårig far-och dotterrelation. Även dotterns relation till modern visar sig vara stukad. En stark och vacker läsupplevelse. Övers. Lisa Marques Jagermark (2026)

Få fler tips via Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare.

Omsorg och sadism. En framtidsroman om samtiden (2026) av Christian Munthe

En omskakande berättelse om människor i Sverige anno nära nu:

Filip är professor, anklagas för att vara vänsterextrem när han avråder från ändringar i grundlagen. Robert, högerextrem, är hjärnan bakom en tyst och lyckad statskupp. En gång var de vänner (gick i samma gymnasieklass).

Moa flyttade som ung utomlands men när hon återvänder många år senare får hon sitt medborgarskap omprövat, varpå hon numera klassas som basmedborgare (mindervärdig medborgare).

Leo arbetar på Statskontoret under fruktansvärd hetta; det råder elbrist pga. obekräftad anledning. Istället för att ha medarbetarsamtal med chefen har han lojalitetsamtal som kan få medborgerliga följder.

Vera har ett specialuppdrag på Nationalarkivet långt ner under jord och är borta från man och barn i långa perioder (hissen upp är olåst, men säkerhetsrutinerna rigorösa). Hennes familj privilegieras dock, bor i våning på Strandvägen.

Veras berättelse berör mig mest, kanske för att den är skriven ur ett nära jag-perspektiv medan Leos berättelse skrivs i tredje person. Veras och Leos perspektiv växlas romanen igenom, växlar mellan varmt och kallt.

Romanen utspelas i en stockholmsmiljö som vid första anblick ter sig oförändrad samtidens: Man fikar på Vetekatten, promenerar längs Årstaviken och tillåts demonstrera på Sergelstorg. Under ytan pågår ekonomiskt våld mot samhällsbärande institutioner och Sveriges säkerhet ombesörjs av privat aktör.

Romanen är trovärdig; den bygger på samtida tendenser och historia. Det refereras till forna diktatorer, bl.a. Nordkoreas grundare Kim II Sung som predikade att ”Precis allt är möjligt – om bara folket vill och är tillräckligt beslutsamt.” Ansvar och eventuella misslyckanden projiceras på folket.

Läs Omsorg och sadism – en framtidsroman om samtiden (2026) av Christian Munthe!

Tack för rec.ex Thorén&Lindskog!

Bübins unge (1987) av Mare Kandre

”Klänningen spänner över ryggen och höfterna. Jag blir större, ändå tystnar jag!” berättar huvudpersonen som är en flicka i den tidiga tonåren (s.32). Onkel (pappan) tiger och Bübin (mamman) ser henne inte – hon ser endast Ungen, sin ögonsten.

Ungen är efterhängsen huvudpersonen, som dock springer ifrån den; växandet har gjort henne hård och tom. Hon har börjat blöda, blir inte av med blodet, ”torkar bort blodet i skrevet med ett blad” (s. 50), men en dag är hon plötsligt torr – ”som om all denna hårdhet bundit upp blodet och hejdat det” (s. 56).

Texten är poetisk och tolkas som en dikt. Jag tolkar att det pågår en kamp mellan huvudpersonen och Ungen/barnet hon en gång var. Kampen är våldsam och konsekvenslös så som i drömmen. Barndomens landskap skakar, rasar och ryker. Huvudpersonens föräldrar ser ingenting.

”Käre Onkel! /Kära Bübin – / Det är nu en stor skog mellan oss […] Eder – Kindchen.” (s.83) vädjar huvudpersonen i ett brev till dem. Inget svar.

Romanen inleds med ett citat av Alice i Alice i Underlandet av Lewis Carroll: ”Jag undrar så vad som kan ha HÄNT med mej? På den tiden när jag läste sagor trodde jag att sånt aldrig hände och nu har jag hamnat mitt i det. Det borde skrivas en bok om mig, borde det”. Kanske har tanken någon gång slagit en själv: Man har ett behov av att berätta – om man berättar är man mindre ensam (om någon lyssnar).

Fotografiet på bokens omslag är taget av Lewis Carroll på 1800-talet. Han fotograferade flitigt unga flickor i sin bekantskapskrets.

Läs Bübins unge! En suggestiv och vacker uppväxtskildring.

Tisdagstrion: Indien

1. Romanen De små tingens gud (1998) av Arundhati Roy handlar om en rik indisk familj som splittras när en kärleksrelation uppdagas mellan en familjemedlem och en oberörbar/kastlös snickare. Berättelsen utspelas på 1960- och på 1990-talet i den indiska delstaten Kerala. Övers. Gunilla Lundborg

2. Barnboken En liten prinsessa (1905) av Frances Hodgson Burnett handlar om den åttaåriga Sara Crewe som av sin rika pappa tas från Indien till London för att gå på internatskola. Snart meddelas att pappan dött utfattig i Indien och Sara går från att vara elev till tjänsteflicka på internatet. Övers. Katarina Backman

3. Mathilda: historien om Indiskas grundare (2022) är en biografi skriven av Sara Sjöström. Mathilda Hamilton (1864–1935) från Finspång emigrerade 1888 som ung och pank till USA, där hon gifte sig med en missionär och de två for på missionsuppdrag till Indien. 1901 kom hon att starta Indiska utställningen (Indiska) i Oslo. Mathilda levde ett äventyrligt liv.

Få fler tips via Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare.

Kon föder på natten (2026) av Pajtim Statovci

En rörande roman om en pojke och en ko. Han betraktar sig som kons barn, går bredvid henne vart hon än betar, berättar historier för henne där kor är kungar och människor flugor. Kon lyssnar, tror på honom, råmar eller ger blickar ”med sina mörka och sorgsna ögon stora som knytnävar” (s.71).

Kon tillhör pojkens morfar som inte är snäll mot henne. Även pojken lever under hot om våld; om man inte lyder ”hittar man tänderna i arslet och blir tvungen att borsta dem i samma öppning som man uträttar sina behov genom”, skrattar morfadern och andra vuxna (s.75).

Romanen utspelas mestadels i Kosovo 1996/1999 och i nutid när pojken blivit en man (vegetarian och författare) och besöker släkten tillsammans med sin människomor. I nutid börjar han skriva brev till sin far som varit död i 2661 dagar: ”Skulle jag vara lika olycklig nu, tänker jag ofta, om jag inte skrev bort dig”… (s.173).

Romanen utspelas även lite i Finland där pojken växer upp och är konstant utsatt för rasism ( ”…nå, vad säger du, får kvinnorna i ditt hemland rösta, nå får de det, får de gå ut på stan utan tillåtelse av sin man… , tvivlar hans lärare ((s.186)).

Läs Kon föder på natten! Uppväxten som skildras är hemsk men har inslag av humor och kantas av uppgörelser med familj och samhälle. Den får nästan Édouard Louis Göra sig kvitt Eddy Bellegeulle (2015) att blekna i jämförelse.

Översättning: Ulrika Enckell

Tisdagstrion: Regn

1. I Snöblandat regn (1947) av Stig Dagerman får en lantlig familj storfrämmande från Amerika våren 1942. Väderleken snöblandat regn speglar familjens blandade känslor inför besöket. De har längtat så efter amerikabon, men eftersom hon besöker dem allra sist under sin sverigevistelse känner de sig ratade…

2. I Satantango (1985) av László Krasznahorkai rasar ett regnoväder och ett barn dör. Byborna anklagar varandra för barnets död. Övers. Daniel Gustavsson.

3. I Hundnätter (2024) av Mirja Unge är regnet och naturen besjälade: ”Svampen kom efter regnet jag såg de kalla kropparna stiga upp ur marken med sin fuktiga hud”. Berättarjaget har återvänt från storstaden till hembyn, gör upp med sitt förflutna. Romanen påminner om Karin Smirnoffs Jag for ner till bror (2018).

Få och ge boktips på Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare.