Tisdagstrion: Bäst hittills under sommaren

Ugglan&boken efterlyser de bästa läsupplevelserna i sommar och här är mina: 1. Kvinnor som pratar (2022) av Miriam Toews om kvinnor som pratar om vad de ska göra när det uppdagats att de våldtagits av manliga församlingsmedlemmar om natten, sövda med hästbedövningsmedel. Ska de stanna eller lämna denna amishliknande församling? Svaret är inte självklart. DetFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Bäst hittills under sommaren”

Tysk höst (1947) av Stig Dagerman

Stig Dagerman reser hösten 1946 genom ett Tyskland i ruiner. Han är Expressens utsände med uppdrag att intervjua tyskar om livet efter freden. Dagerman skriver sammanlagt tolv reportage, vilka senare ges ut i boken Tysk höst (1947). Vart och ett av reportagen är intressanta. I reportaget ”Rättvisans gång” besöker han avnazifieringsdomstolsförhandlingar (ett slags Nürnberg förFortsätt läsa ”Tysk höst (1947) av Stig Dagerman”

Sarajevo – minnen från en belägring (2020) av Jasenko Selimović

Jasenko minns sitt liv i sin hemstad 1992, då den dag och natt beskjuts av bosnienserbiska styrkor. Bosniakerna förgås; de slipper inte ut och förnödenheter kommer inte in. De svälter, törstar, torteras och skjuts ihjäl därinne. Det är tänkvärt att läsa om livet under belägringen, om hur Jasenko och hans vänner samt flickvännen Amira ägnarFortsätt läsa ”Sarajevo – minnen från en belägring (2020) av Jasenko Selimović”

Kvinnor som pratar (2022) av Miriam Toews

Kvinnor samlas på ett höloft för att prata om vad de ska göra efter att det uppdagats att åtta män från deras egen församling i flera års tid har förgripit sig på dem nattetid, efter att ha sövt dem med bedövningsmedel för djur. Deras manlige ledare vill att kvinnorna ska förlåta männen. Själva är deFortsätt läsa ”Kvinnor som pratar (2022) av Miriam Toews”

Livet går så fort. Och så långsamt. (2017) av Martina Haag

Sonja tar en feel-bad-tripp tillbaka till 1980 då hon gick sista terminen i nian. Hon blev mobbad men mobbade i sin tur någon annan: Katten på råttan – råttan på repet: ”… Och det var lite härligt att känna sig sådär god som Kulla Gulla” (s.35) , tänkte Sonja när hon umgicks med beniga BoelFortsätt läsa ”Livet går så fort. Och så långsamt. (2017) av Martina Haag”

Ljus och strålning (2019) av David Zimmerman

Dikter om en fars sista tid i livet som inträffar på våren/sommaren. Fadern får ej dö på ålderns höst; han dör i förtid pga sjukdom: ”jag säger något om våren och blommorna om kronblad som påminner om andra saker en far svarar inte han är tung och gul och alldeles sjuk jag tittar ut genomFortsätt läsa ”Ljus och strålning (2019) av David Zimmerman”

Leons bok (2021) av Gabriel Franke Rodau

Oavsett ödestro finns omständigheter som formar ens liv: Leon är det enda barnet till två som överlevt Förintelsen. Deras liv förstördes men Leon ska få leva det liv de aldrig fick. Mycket går enligt föräldrarnas planer; Leon börjar på universitetet, men där träffar han Anna, vilket förstör planen på att föra det judiska arvet vidareFortsätt läsa ”Leons bok (2021) av Gabriel Franke Rodau”

Barnen i Auschwitz (1993/2020) av Otto B. Kraus

När det går sämre för nazisterna 1943 garderar de sig med ett familjeläger i Auschwitz. Ett alibi för att det är ett arbetsläger och inget förintelseläger. I händelse av en internationell inspektion får barnfångarna bättre mat än de vuxna (men de svälter ändå). Barnen har lektioner medan föräldrarna slavarbetar. De sjunger och dansar, sätter uppFortsätt läsa ”Barnen i Auschwitz (1993/2020) av Otto B. Kraus”

Klara och solen (2021) av Kazuo Ishiguro

Den artificiella vännen Klara (AV B2 från den 4:e serien) tror på Solen, att när den vilar på henne och människorna får de näring och kraft. Solen botar sjuka; det har hon själv varit vittne till en gång. När hon behöver hjälp är det till Solen hon vänder sig. Det är en rörande berättelse urFortsätt läsa ”Klara och solen (2021) av Kazuo Ishiguro”

Minnen av minnet. En romans (2020) av Maria Stepanova

Berättarjaget städar ur en släktings dödsbo och konfronteras med minnen kring fotografier, saker samtal och ord. Hon läser de dödas recept, inser att hon aldrig kommer att tillaga deras desserter, stabbiga som middagar: ”Det var en meny från en annan förlorad värld, och jag ville inte komma dit, även om jag längtade efter dess svartvitaFortsätt läsa ”Minnen av minnet. En romans (2020) av Maria Stepanova”