I samtliga berättelser spelar musiken en betydande roll för personer i livskris. Berättelsernas jag-berättare är musiker/musikälskare och växlar spelplats mellan Venedig, London och Hollywood.
Ofta ställs en huvudperson inför en vansinnig utmaning – eller har ett vansinnigt uppdrag. En berättelse handlar om en misslyckad musiker som plastikopererar sig i hopp om att turen ska vända. Musikerns exfrus nya pojkvän betalar operationen (!).
Det tycks inte finnas några gränser för vad som kan hända i Nocturner (det påminner om det gränslösa i Paul Austers New York-trilogi). Berättelserna blir mer skruvade ju längre in i samlingen man kommer.
Jag-berättarna känns som musikproffs. Fiktiva artistnamn blandas med äkta artistnamn – en blandning som får alla att verka äkta (Lindy Gardner, Ray Charles, Sarah Vaughan, Billy Vogel, Tony Gardner, Frank Sinatra… ). Fascinerande illusionsbygge av Ishiguro, som själv inte är musiker.
Översättning: Rose-Marie Nielsen
bokologen.se 