Läsvärda noveller om unga människor i glesbygd där ”Gulklibbiga flugfångare hänger i taket och samlar på svarta små kroppar”. Författaren ger skarpa miljöbilder medan novellernas karaktärer minst sagt upplever märkliga saker med människor och djur (grodor, fåglar, hundar…).
I novellerna är tingen och naturen besjälade; flugfångare samlar på kroppar, ”Polisbanden är mest hängmattor åt sovande snön”, en stor humla surrar till ”och är sur”.
Djuren ”blir som folk” och folk blir som djur; folk kan plötsligt gå från att vilja hjälpa till att vilja stjälpa/dräpa. Denna visshet håller en på spänn.
Författaren skriver emellanåt på norrländsk dialekt vilket ger stämning och själ till texten. En mor säger till sitt barn medan hon lagar hennes kläder: ”- För he ä int precis nån skönhetstävling…” […] He ä ju ändå bara värmen, och inge som nån kommer te å se”.
Läs Bli som folk!
Jag hoppas att Stina Stoor ger ut något mer (det var alltför länge sedan).
bokologen.se 