Av en händelse hamnar den unge rikemanssonen Karl-Gunnar på en snickeriverkstad och börjar hänga där och hjälpa snickaren Åström. Han känner sig mer hemma bland sågspån och trästrimlor än på läroverket och drömmer om att bli snickare. Karl-Gunnar och Åström påminner om Emil och Alfred:
”- Jag fick varningar den här termin också. Det får jag jämt. Så att om jag inte blir bättre till våren, så kör jag. Och då får jag plugga hela sommaren igen, annars kvastar jag. Det är kymigt att plugga hela sommarn [, sa Karl-Gunnar].
– Ja, fy sjutsingen! sa Åström med eftertryck. I snickeri skulle du inte få varning, kan jag tala om för dig. Vill du ta den här penseln och stryka här, så får vi se hur det går.”
Läs Min son blir inte snickare! En varm novell om viktig vänskap.
Novellen ingår i novellsamlingen Bebådelse (1941)
bokologen.se 