Majgull minns alla sina husdjur fram till sin glen Molly. Det är spännande att följa avtrycken husdjuren gjorde hos Majgull och vilka öden dessa djur gick till mötes.
I berättelsen finns mycket humor och allvar: Hon ville som barn ha en hund men fick ett dragspel (!). Sina husdjur beskriver hon som om de vore människor: ”Yngste sonen önskade sig en katt och fick en. Han döptes till Sniff, växte snabbt upp och förvandlades till en ganska odräglig ungkarl som ständigt lade sig i husets bästa fåtölj och behandlade mig som tjänstefolk. Mat! Nu!”.
Tänkvärt är fenomenet husdjur, att människor aktivt söker och finner ett djur som sitt sällskap, medan djuret i sig är utan talan. Majgull har dock sina knep för att vid första mötet ta reda på djurets mentalitet och väljer husdjur därefter – tycke uppstår.
Som människa ser man inte längre än till sitt specifika husdjurssällskap, tänker inte på djurrasens framtid och avstår uppfödning. Det liknar lite livssynen överlag, dvs att man fokuserar på de levande älskade och avstår engagemang för de ofödda (långt) bortom ens tid på jorden (lever som om man hade fyra jordklot).
Läs ”Långt livs färd mot Molly” (Tio hundar och en katt, 2009)! En rolig novell som väcker många tankar.
bokologen.se 