En julekväll står en trashank i dörren till storstugan. ”Den, som står vid dörren, har ett långt grått hår, och hela hårmassan är kastad framåt över ansiktet. En hand som är lika utmärglad och köttlös som foten, lyfter upp håret vid ena sidan, och ett öga stirrar fram ur sin håla”.
Alla i familjen är illa berörda men katten lägger sig till rätta hos trashanken och börjar spinna. Vem är det? Var kommer hon ifrån? Vad har hon varit med om som ser här ut? Frågorna är många men trashanken talar endast med katten. Familjen får mörka tankar av trashankens ord till katten.
”Det kunde falla sig så märkvärdigt förr i världen”, kommenterar Lagerlöf skeendet, närvarande och empatisk.
Läs Frid på jorden! Alla skrönor Lagerlöf rör vid blir till guld – så även denna.
bokologen.se 