Christoffer och hans fru Julia skriver en bok om hans sexmissbruk. Växelvis berättar de – vartannat kapitel är Christoffers och vartannat är Julias. Det är en provocerande läsning:
I ett kapitel berättar Julia om hur hon drar ett tungt lass hemma medan han nätverkar ute på krogen. I nästa kapitel ger Christoffer klarhet i vad hans nätverkande innebär.
Ett mönster där lögner avlöses av sanning driver berättelsen och snart har jag läst ut boken. Läsningen har genererat många slags känslor men jag landar i empati; vad bra att han går i terapi.
Att läsa Välkomna till vårt äktenskap känns som att ta del av parterapin som ska rädda äktenskapet – det vänds på stenar:
”’Har du varit med någon jag känner till?’” [, frågar Julia].
”’Ja.”’
”’Vem då?’”
Var ska jag börja? Det är inte frågan om vem utan vilka. Det är kollegor, de flesta känner hon bara till namnet, ett par lite bättre och någon har hon själv jobbat med. Tre var gäster på vårt bröllop”, skriver Christoffer (s.143).
bokologen.se 