En beklämmande historia ur ett förövarperspektiv: En medelålders man minns en kvinna som han skändade för länge sedan. Han tänker på henne hela tiden: ”Kanske har hon också ett sommarhus att stänga, ett träd på tomten med starka vackra grenar och en förtöjningslina bland bråten i sjöboden”, tänker han.
Mannen vet inte vad hon heter – och han vägrade uppge sitt namn för henne då, för länge sedan. Hela sitt vuxna liv har han tänkt på henne, men han har aldrig pratat om henne med någon – inte med terapeuten, inte med de andra som var med den gången det hände.
Utöver att tänka på henne tänker han också mycket på sitt kön och dess styrka (som om könet vore en egen person) och han tänker på hur mycket hans fru gillar hans kön… Det är intressant att läsa hans tankar – han känns äkta i sin enfald.
Läs Tiden! En förövare i terapis tankar.
bokologen.se 