En spegling av samtidens svenska djurhållning! Jag kan här se konturerna av Skansen-Jonas dråpliga kräftskiva inne på Skansenakvariet, vargattacken på Kolmården och massakern på schimpanser på Furuviksparken, men fyllningen är en annan, fiktiv:
I romanen sker flera djurincidenter på ett och samma Stockholmszoo och skakar om den anställde djurvårdaren och djurvännen Adam, även kallad ”Zoopojken”.
Zooet har en chef med ett förflutet i dagligvaruhandeln (jämför djur med dagligvaror…) och kallar sig djurvän (hon har faktiskt en golden retriever…) men är främst ansvarig Chef, som ska få zooet att gå runt ekonomiskt: Man måste trycka in fler djur i det redan överfulla zooet, annars ryker jobb och djur måste avlivas.
”Jag inser att du kanske älskar djur på ett djupare plan än jag gör Adam […] Kanske växter också? Älskar du växter?” [raljerar chefen]. ”Njae, inte jättemycket”, [svarar Adam]. ”Okej, skönt, det gör dig lite mindre knäpp”, [säger hon] (s. 94).
Istället för att fly fältet väljer Adam att handla – och tragikomedin blir välunderbyggd feelgood: Zoopojken växer.
Boken domineras av dialog, är sceniskt berättad (med förhållandevis lite inre monolog) och skulle bli en bra familjefilm. Hoppas den blir film!
Läs Zoopojken!
bokologen.se 