Alexanders barn är rädda för honom. Är han lik sin morfar som familjen tassade på tå för? Alexander är rädd att hans ilska ska förstöra familjen. Han börjar nysta i det gamla, intervjuar folk och undersöker via dagböcker, brev och arkiv ett triangeldrama som utspelades på 1930-talet mellan morfadern författaren Sven Stolpe, mormodern översättaren KarinFortsätt läsa ”Bränn alla mina brev (2018) av Alex Schulman”
Kategoriarkiv: Samtidsrealism
Missing People (2020) av Karin Smirnoff
Missing people letar efter en försvunnen man och kommer till en stuga i skogen där en kvinna bor med sin alkoholiserade make. Det framgår tidigt i texten att kvinnan är våldsutsatt; på hennes kropp har ”utbuktningar och blånader spritt sig som sot” och hon börjar dagen med att ”provgå” över golvet. Hon är berättelsens jag.Fortsätt läsa ”Missing People (2020) av Karin Smirnoff”
Tidstillflykt (2020) av Georgi Gospodinov
En klinik för alzheimersjuka öppnas utanför Zürich med specialisering att återskapa epoker för sina patienter, vilket får dem att må bättre: Ett våningsplan är inrett i 60-tal, ett annat i 70-tal osv. och patienten i fråga befinner sig på det våningsplan som synkroniserar med dennes inre tid. Som alla lysande idéer får även denna idéFortsätt läsa ”Tidstillflykt (2020) av Georgi Gospodinov”
Arvsled (2020) av Annika Norlin
Handlar om den ensamstående mamman Susanne som trakasseras av Stefan, en gift man, som inte accepterar att hon inte vill fortsätta att träffas. Hans trakasserier tär, påverkar hennes roll som mamma och hennes arbete inom hemtjänsten. Det sker snabba växlingar mellan hennes olika världar: hemmet – jobbet – Stefan – minnena – och ibland krockarFortsätt läsa ”Arvsled (2020) av Annika Norlin”
En liten roman (2026) av Lars Norén på Kulturhuset Stadsteatern
En verklighetsbaserad pjäs om amerikanskan Lisa Montgomery som 2004 mördade en höggravid kvinna och kidnappade barnet i magen. Lisa dömdes till dödsstraff vilket verkställdes 2021. Pjäsen utspelas under hennes sista tid i livet. Scenen är hennes cell. Där finns ett par enkla stolar, inget mer, och i den svarta kulissen finns ett snitt varifrån ljusFortsätt läsa ”En liten roman (2026) av Lars Norén på Kulturhuset Stadsteatern”
Rent hus (2024) av Alia Trabucco Zerán
När Estela är i 40-årsåldern flyttar hon från södra Chile till Santiago för att arbeta som hushållerska hos en rik familj. Hon längtar hem men är i berättelsens början inne på sitt sjunde år. Berättelsen utspelas i nutid och är skriven i jag-form, berättas ur Estelas perspektiv under polisförhör. Estela är inhyst i en skrubbFortsätt läsa ”Rent hus (2024) av Alia Trabucco Zerán”
De blå skorna (2012) av Linda Olsson
Berättarjagets döde far lämnar efter sig ett par oanvända men gamla damskor anno 1952 som berättarjaget aldrig sett förr. Vad ska hon göra med dem? Själv kan hon inte ha dem; de är för små. Berättarjaget hade en komplicerad relation till sin far och återkommer bittert till att han lämnade henne ensam i Sverige förFortsätt läsa ”De blå skorna (2012) av Linda Olsson”
Flyktpunkten (2024) av Maria Stepanova
Författarinnan M. (Maria själv?) försöker komma till en litteraturfestival i ett annat land men stöter på hinder (en inställd tågförbindelse när hon kommit halvvägs och att mobilen är död ”som en isvak”). Det är som i en dröm där man aldrig kommer fram till målet men hamnar på osannolika ställen (t.ex. en cirkus). M:s tillståndFortsätt läsa ”Flyktpunkten (2024) av Maria Stepanova”
Allt har sin tid (2014) av Alva Dahl
”…han var väl lite självupptagen men det var ändå bättre än att sitta hemma. Det var något att berätta, och jag behövde fler historier, både om sex och om droger…”, förklarar berättarjaget anledningen till att hon hängde med en äldre kille när hon var 15 år. Tio år senare möts de igen – på hennesFortsätt läsa ”Allt har sin tid (2014) av Alva Dahl”
Ofred. Ryssland inifrån (2025) av Åsne Seierstad
”Han lever, du skjuter, sedan är han död”, berättar Andrej för Seierstad om sitt liv som rysk soldat i Ukraina 2015. ”Andrej höll hela tiden ett öga på kropparna på marken: Är det en människa eller ett lik? Kommer han att döda mig, eller jag honom?”, skriver Seierstad (s.79). Andrej hanterar helvetet med 96 procentigFortsätt läsa ”Ofred. Ryssland inifrån (2025) av Åsne Seierstad”
bokologen.se 