Violas make tycker att hon är för obildad för att uppfostra deras barn. Hans mor ska ta över denna uppgift mot Violas vilja.
Redan på pjäsens första blad pyr makens aggressivitet. Han hinner förneka, förolämpa och förnedra henne på ett par få repliker och hon är på grund av sin underordnade ställning oförmögen att försvara sig. ”Den som talar sällan, talar illa”, säger Viola om sig själv. Makens gränslöshet antyds vara ett resultat av uppfostran och innebär en begränsad handlingsrepertoar för honom.
Denna tvåaktare spelades 1882 på Dramaten 22 gånger (normalt brukade en pjäs spelas cirka tio tillfällen!). Jag hade velat vara en fluga på väggen i salongen. Räddad liknar Ibsens dockhem, men monstret är trehövdat (maken, svärmodern och tjänstefolket) – och barnet är gisslan. Vändningar i dramat sker när Violas farbror Milde och barndomsvännen Nils tittar in…
Jag kommer att se Räddad om den sätts upp i framtiden!
Författaren Alfhild Agrell är idag ganska bortglömd (kanske pga att hon brände sina brev och dagböcker; det gjorde det svårt för eftervärlden att skriva om henne, skriver Ingeborg Nordin Hennel i efterordet). Upplagan av förlaget Atrium (2019) är språkligt moderniserad och lättläst.
bokologen.se 