Comedy queen (2022) av Jenny Jägerfeldt

När Sasha är tolv år tar hennes mamma livet av sig. Sasha vill inte prata om det och pappan är orolig – kontaktar BUP. Sasha säger att hon inte vill ta hand om något som lever, inte läsa böcker… hon vill undvika promenader och undvika skogen, endast bära färgglada kläder – och hon ska bliFortsätt läsa ”Comedy queen (2022) av Jenny Jägerfeldt”

Sommarsorger (2022) av Nina De Geer

Agnes man 40+ är sexuellt intresserad av minderåriga, vilket Agnes har vetat om, konfronterat och förlåtit. Det finns dock tecken på att han fortsätter interagera med tonåriga tjejer. Berättelsen börjar bra, mitt i handlingen, i ett välbärgat villaområde i Stockholm. Det görs tillbakablickar till Agnes uppväxt med en missbrukande mamma i Nynäshamn. Det blir kontrasterFortsätt läsa ”Sommarsorger (2022) av Nina De Geer”

Den smala lyckan. En novellfläta (2025) av Hans Gunnarsson

Brevbärarna på Kungsholmen i Stockholm har en bokcirkel, men i brist på berättelser om brevbärare börjar de berätta historier ur sina liv för författaren ”Cigarren”, som författar mot att få sin nota betald när de träffas på restaurang ”Löwet” (Löwenbräu) på Kungsholmen varje vecka. Brevbärarnas historier är spännande – och i vissa fall chockerande: EnFortsätt läsa ”Den smala lyckan. En novellfläta (2025) av Hans Gunnarsson”

Tranorna flyger söderut (2024) av Lisa Ridzén

Den 89-årige Bos berättelse om sin vardag och det som varit varvat med hemtjänstens loggboksanteckningar, t.ex. ”Bo säger att han går ut och går med Sixten [sin hund], jag påminner honom om att vara försiktig. Säger att han måste gå på vägen och inte får gå ner i skogen. /Johanna”. I nästa scen är BoFortsätt läsa ”Tranorna flyger söderut (2024) av Lisa Ridzén”

Anhörig (2004) av Katerina Janouch

”Han kröp på alla fyra. Blodet rann från hans näsa ner på golvet. Droppade på den äkta mattan, sölade ner hans kläder. Man hade kunnat tro att någon knäckt näsan på honom. En rak höger. Så var det inte. Det var kokainet som knäckt den”. Så börjar Katerina Janouchs autofiktiva berättelse om Marisa som ärFortsätt läsa ”Anhörig (2004) av Katerina Janouch”

Farväl till Panic Beach (2024) av Sara Stridsberg

En läsvärd familjekrönika i missbrukets och gränslöshetens tecken. Jag-berättaren är barnbarnet Nina, tredje generationen Stjärne. I slutet av 2010-talet är hon 40+ , tvåbarnsmamma och skriver sin familjs historia – hon vill veta hur hon känslomässigt ska hantera sin dysfunktionelle far. Nina vandrar av och an i ett tidsspann på hundra år (ca 2017-1917). VissaFortsätt läsa ”Farväl till Panic Beach (2024) av Sara Stridsberg”

Tre äpplen föll från himlen (2015) av Narine Abgarjan

En intressant krönika om människorna i bergsbyn Maran i Armenien förr och nu. Berättelsen har sin början på 1970-talet med Anatolia 58 år, som ligger för döden, för att sedan blicka tillbaka till hennes mor Voske och far Kapiton på 1920-talet. Författaren berättar grundligt om människorna i byn allt eftersom de kommer in i föräldrarnasFortsätt läsa ”Tre äpplen föll från himlen (2015) av Narine Abgarjan”

Liken vi begravde (2025) av Lina Wolff

Jagberättaren Jolly och hennes syster Peggy växer upp som fosterbarn hos en eljest familj i en by i Skåne på 1970-80-talen. Byn saknar namn, men omkringliggande städer nämns vid verkliga namn. Woolf skriver om en författarinna som levde och verkade i byn på 1800-talet, men utan att uppge hennes namn. Efter många sidor förstår jagFortsätt läsa ”Liken vi begravde (2025) av Lina Wolff”

Spökhanden (1898) av Selma Lagerlöf

Handlar om en ung kvinna som får ett hysteriskt anfall mitt i natten och hennes fästman doktorn hämtas med bud. Hon bor hos två gamla ungmör sedan hon som liten blivit föräldralös. Hon är egentligen av en fridsam natur och det hon berättar för fästmannen är inte vad han har väntat sig. Kvinnan stämmer medFortsätt läsa ”Spökhanden (1898) av Selma Lagerlöf”

Vi skulle ha talat om allt (2023) av Judith Hermann

”Varje berättelse har sin första mening. Inte den mening som berättelsen börjar med i boken, utan den mening som den börjar med i mitt huvud”, skriver Judith Hermann (s.31). Det kan vara något dubbeltydigt som någon säger och hon lägger det på minnet tills hon har hittat själva berättelsen. Först kommer orden, sedan karaktären ochFortsätt läsa ”Vi skulle ha talat om allt (2023) av Judith Hermann”