Det andra namnet. Septologin I-II (2021) av Jon Fosse

Asle kör genom byn, väljer att inte stanna till hos Asle och rädda honom till Akuten (eller till Värdshuset).

Det finns minst två versioner av Asle men bara en Ales (exfru), en Guro (syster), en Åsleik (vän) och en Brage (hund), vilka håller Asle på jorden (hunden måste rastas). Berättarjags-Asle gästar kritiska tidpunkter i Asles liv, ingriper eller deltar på håll.

Asle är aldrig ensam: ”…jag ser mig omkring på de andra som är där på Värdshuset, där de sitter med öl och cigaretter som sitt bräckliga värn mot världen, där de sitter och håller sig fast i cigarretten, i halvlitersglaset, och havet inuti dem är stort, i storm och i stiltje, där de sitter och väntar på den nästkommande och sista seglatsen som de ska lägga ut på, den som aldrig ska ta slut, den de aldrig kommer hem från igen…” (s.197).

Asle ser ut som en grekisk ortodox präst, säger att ”Gud inte finns, utan bara är, så det är inte det minsta märkligt att man kan önska sig bort från den här världen, från det som finns, för att få vila i det som bara är… (s.133).

Det andra namnet påminner om Paul Austers Stad av glas, där flera personer är en och samma person, men Fosse skriver vackrare och varmare.

Läs Det andra namnet!

Översättning: Lars Andersson