Denna kortroman (92 s.) handlar om en före detta fotbollsmålvakt som ser faror överallt, blir mer och mer paranoid för varje steg han tar och handlar därefter. Det är som att målvakteriet har gett honom en arbetsskada; utanför fotbollsplanen kan han inte sluta läsa av folks intentioner, vilket orsakar lidande hos honom och andra. RomanenFortsätt läsa ”Målvaktens skräck vid straffspark (1971) av Peter Handke”
Kategoriarkiv: existentiellt
Farväl till Panic Beach (2024) av Sara Stridsberg
En läsvärd familjekrönika i missbrukets och gränslöshetens tecken. Jag-berättaren är barnbarnet Nina, tredje generationen Stjärne. I slutet av 2010-talet är hon 40+ , tvåbarnsmamma och skriver sin familjs historia – hon vill veta hur hon känslomässigt ska hantera sin dysfunktionelle far. Nina vandrar av och an i ett tidsspann på hundra år (ca 2017-1917). VissaFortsätt läsa ”Farväl till Panic Beach (2024) av Sara Stridsberg”
Liken vi begravde (2025) av Lina Wolff
Jagberättaren Jolly och hennes syster Peggy växer upp som fosterbarn hos en eljest familj i en by i Skåne på 1970-80-talen. Byn saknar namn, men omkringliggande städer nämns vid verkliga namn. Woolf skriver om en författarinna som levde och verkade i byn på 1800-talet, men utan att uppge hennes namn. Efter många sidor förstår jagFortsätt läsa ”Liken vi begravde (2025) av Lina Wolff”
Air (2025) av Christian Kracht
Det börjar bra i nutid med att en skotsk inredare far till Norge för uppdraget att inreda en serverhall (!). Berättelsen bryts snart av en annan berättelse där en forntida flicka skjutit en pil i en man med ”små glasrundlar infattade i ett underligt metallställ som hade fästs vid hans öron” (s.22), dvs. glasögon somFortsätt läsa ”Air (2025) av Christian Kracht”
Vi skulle ha talat om allt (2023) av Judith Hermann
”Varje berättelse har sin första mening. Inte den mening som berättelsen börjar med i boken, utan den mening som den börjar med i mitt huvud”, skriver Judith Hermann (s.31). Det kan vara något dubbeltydigt som någon säger och hon lägger det på minnet tills hon har hittat själva berättelsen. Först kommer orden, sedan karaktären ochFortsätt läsa ”Vi skulle ha talat om allt (2023) av Judith Hermann”
Gourmetsyndromet (2014) av Pontus Wasling
Människan befinner sig i ett positivt stämningsläge under två tredjedelar av sitt liv, skriver Wasling (s.15). Det är till en stor del genetiskt, visar tvillingstudier enligt Wasling. Denna facknovell innehåller många hänvisningar till studier men ingen berättelse, vilket jag saknar. (I exempelvis facknovellen Jiroekonomi finns berättelsen om Jiro och hans sushirestaurang som bär upp författarenFortsätt läsa ”Gourmetsyndromet (2014) av Pontus Wasling”
De är vi (2014) av Björn Hedensjö
Varför är vissa hjälpsamma medan andra inte? är frågan Björn Hedensjö ställer och försöker besvara i denna ”facknovell”. Facknovellen börjar med en sann berättelse om den japanske diplomaten Chiune Sugihara, stationerad i det nazistyrda Litauen under andra världskriget. Hundratals judar kom till den japanska ambassaden en morgon 1940 och bad om beskydd. Utan tillåtelse frånFortsätt läsa ”De är vi (2014) av Björn Hedensjö”
Om maskiner kunde tänka (2014) av Nicklas Lundblad
Denna text känns gammal; AI hade inte kommit igång på allvar 2014 när texten skrevs. Mycket har hänt sedan dess. Lundblad skriver bl.a. om hur AI har skildrats i filmer. I dystopin Terminator (1984) har AI fått ett medvetande och börjat utplåna mänskligheten. Orsaken till utplånandet är att människor i panik försökt stänga ner AI…Fortsätt läsa ”Om maskiner kunde tänka (2014) av Nicklas Lundblad”
Jiroekonomi (2014) av Nina Åkestam
Jiro äger en prisbelönt liten sushirestaurang i Tokyo, men är ointresserad av att utöka verksamheten – han vill bara utveckla sin sushi. Förklaringen finns i det flow som uppstår när man endast fokuserar på en sak – ”man glömmer sin egen kropp, att äta sova gå på toa ringa mamma och tid och rum baraFortsätt läsa ”Jiroekonomi (2014) av Nina Åkestam”
Jag som aldrig känt en man (1995) av Jacqueline Harpman
Huvudpersonen har suttit inspärrad i en bur tillsammans med 39 andra kvinnor så länge hon kan minnas. De vaktas av män som aldrig pratar med dem eller med varandra. Huvudpersonen kallas av de andra kvinnorna för ”den lilla” eftersom hon är yngst (<20 år). Hon minns bara buren, medan de andra har minnen av ettFortsätt läsa ”Jag som aldrig känt en man (1995) av Jacqueline Harpman”
bokologen.se 