Arno (f.1968) skriver sin livshistoria där containerletande varit en viktig ventil, en hemlighet som han anförtrott några få, bland annat K (hans stora kärlek). Han fortsätter att gräva i containrar även efter att ha blivit rik och känd författare, men aldrig att han blir igenkänd som kändis bland soporna.
”Min osynlighet var en följd av min koncentration på det jag gjorde, jag betedde mig som om inte ens en skottlossning på slutet av gatan skulle kunna distrahera mig”, skriver Arno (s.92). Han drabbas ofta av en obeskrivlig lyckokänsla över containerskatterna han funnit. Ibland blir han stött (som när han finner ett exemplar av sin egen bok Vi har det bra).
Arno delar med sig av sin livsvisdom, refererar till Bourdieu, Proust, Rimbaud (Inga kvinnor!), men det känns snarare som att han har att lära; han hör hellre om människors glädjeämnen och lidanden på avstånd i en roman, än på hemmaplan av sina medmänniskor. Jag tycker synd om hans livskamrat K, tycker att hon borde lägga ned renoveringsprojektet Arno.
Ibland bryts Arnos distanserade hållning till medmänniskorna, t.ex. i skildringen av hans demente far på ålderdomshemmet: Fadern håller hårt i Arno med ena handen så sonen inte ska kunna gå, samtidigt som han äter med den andra (s.109). En rörande bild.
Arnos berättelse får mig att minnas låten ”Container” (1992) av David Shutrick:
”Det finns en doft som man kan känna
Varje vår när de ska smälta de är så lite kan man tycka
Men i sverige är det mycket
Jag ville göra upp med vintern
Jag vill röjja upp i röran
Jag gick till en container
Och skulle kasta grejer
Men de fanns så fina saker
Som ja fick med mej tillbaka
Ja har hittat allt man kan tänka sej
I en blå container fann jag dej
Eller om du fann mej, vi har grälat om det där
Det finns saker pengar inte kan ge
Du håller inte med om de
Men vi fann varann
De bästa i mitt liv har varit gratis
Hon titta mot ett fönster
Där stog en man och rökte
Hon viska vi försökte, alldeles för länge
För dagarna blev lika
Och tiden den gick snabbare
Vi försökte väll och bromsa den
Med dom sista slantarna
Men backarna blev brantare, och brantare
Ja har hittat allt man kan tänka sej
I en blå container fann jag dej
Men om du fann mej, vi har grälat om det där
Det finns saker pengar inte kan ge
Du håller inte med om de
Men vi fann varann
De bästa i mitt liv har varit gratis”/ David Shutrick
”Container” skulle bli ett bra soundtrack till Den lyckliga hemligheten om den blev film; dess innehåll repellerar väl.
Läs Den lyckliga hemligheten!
Översättning: Martin Törnebohm
Tack Lindelöws bokförlag för rec.ex!
bokologen.se 