Herr K[afka] har misskött sitt arbete. Är det därför han har hamnat i en rättsprocess? Han vet ej, väntar på klarhet och besked, hålls på halster av domstolen, som huserar på vinden i ett sjaskigt hyreshus. Han vågar inte ifrågasätta denna domstol, vågar inte fråga efter ”den riktiga domstolen”. Det råder bildligt och bokstavligt lågt till tak (han måste ha en kudde på huvudet för att inte slå i taket). Klaustrofobi.
När Herr K. klagar på att han häktades i sin säng mitt i natten döms ”vaktarna” som utförde häktningen till prygelstraff, vilket inte var herr K:s intention; han ville komma åt organisationen bakom processen – inte enskilda individer. Allt K. gör tycks förvärra situationen – skapa skuld och ångest hos honom själv.
Jag läste Processen i samband med att jag insjuknade i influensa – drömde mina feberdrömmar om den – och har därför svårt att göra den rättvisa. Processen kan tolkas som en inre rättegång (nattlig rannsakan hos människan som vaknar upp mitt i natten och badar i ångest) men också appliceras på samhället; mycket i det ter sig kafkalikt.
bokologen.se 