På den yngste sonens sextonde födelsedag den 9 maj 1956 sker ett familjedrama. Platsen är det familjeägda hotellet, där familjen både bor och arbetar.
Pappan/hotellets källarmästare är alkoholiserad och mamman samt sönerna (16- och 26 år gamla) försöker hantera det samtidigt som de har andra problem (pengabekymmer, krossade drömmar, sjukdom, avundsjuka, depression, ångest, identitetskris, mindervärdeskomplex…) Om natten sker saker som sätter tonen för nästa dag (”natten är dagens mor”).
Pjäsen är självbiografisk; den yngste sonen är Lars Noréns alter ego. (Dock ska en släkting till familjen Norén ha sagt att det var mycket värre i verkligheten (Lars Norén: Resan in i mörkrets hjärta (2024)).)
När jag läser familjemedlemmarnas repliker rappt och snabbt blir de mindre tunga, nästintill komiska. Karaktärerna svarar sällan varandra, men läcker information som såll. Jag pusslar ihop informationen om dem samt om personerna i deras närhet (servicepersonal, släktingar, pojk- och flickvänner och hotellgäster, som nämns vid namn men som aldrig står på scenen).
Pjäsen innehåller mycket undertext (Boken ”Brottslig drift” ges från storebror till lillebror i födelsedagspresent). Dialogen drivs av associationer (lillebror är ute på vägarna om nätterna, varpå mamman undrar om han går på asfalt och pappan uttrycker en önskan om en asfalterad autostrada utanför hotellet). Pjäsen hålls samman genom associationerna, ger kaos en inneboende ordning.
I min svenskundervisning tänkte jag låta eleverna läsa den första akten ur Natten är dagens mor. Fortsättning följer.
Pjäsen finns som teveteater (1983) på SVT arkiv.
bokologen.se 