Ulf Lundell, 39 år, skriver om sommaren 1989: Han är nykter alkoholist sedan ett och ett halvt år, reser till Västkusten, Göteborg och Liseberg tillsammans med sin gravida fru F och sina tre barn från ett tidigare äktenskap (Kalle, Sanna, Love). Sedan åker han vidare med frun till Köpenhamn, Blekinge – ensam mot Stockholm, Luleå – och med frun till Sousse, Tunisien…
Han reflekterar över sitt liv, över Springsteen, Hemingway, ”42-åringen” (”Palmes mördare”), rikspolischefen, massakern på Himmelska fridens torg, klimatet, illusionen om evig tillväxt, skinheads…
Detta kommenterande av världsläget och sitt privatliv påminner om Lundells Vardagar 1-11 (2018-2024), men En varg söker sin flock saknar tyvärr styckeindelning och Vardagars diktliknande format (en enda smal luftig spalt per sida). Hellre en tjock luftig bok på 700 sidor än en tunn textkompakt bok…
Jag skulle varmt rekommendera En varg söker sin flock om inte texten vore så kompakt… Det är dock intressant att se i backspegeln på 1989 och på det liv Ulf Lundell levde då.
Jag känner sympati när jag läser om hans liv; han får inte vara ifred för folk: ”Skepparen tycks ha tagit med detta sällskap, far, mor, gravid dotter, svärson, för att få tillfälle att göra en fisketur med kändisen [Ulf Lundell], bekanta, let’s have a performance, jag mönstrar, jag står stängd vid relingen. Vi åker båt, jag, mina tre barn, skepparen och en familj i aktern som jag är så illa berörd av för att jag känner att dom äter på mej och tar någonting ifrån mej som dom timmar senare kan gå iland med och lägga på bordet inför andra, noja noja noja, yrkesskada…” (s.32).
Jag tycker om hans informella stil (dom,mej,mej,dom); den är varm och uppriktig, bär berättelsen ända in i vår tid.
bokologen.se 