
Beskriver den första kärlekens uppgång och fall på poetisk prosa. Den vackra titeln speglar språket i romanen (det är vackert) och sammanfattar väl vad den första kärleken är: Den är på riktigt (”…jag älskar dig så himla mycket”) – och nödvändig för ens utveckling (”Jag behöver dig mer än jag älskar dig”); någon gång måste vara den första (För få blir det den sista).
Det är nittiotal. Huvudpersonen Morris drömmer om en framtid med sin Betty (vill leva som Brandon, Kelly, Dylan och Steve i Beverly Hills 90210) och i verkligheten finns hans bagage (en förälder som är bipolär och en som är nykär – båda maniska) som han bär på samtidigt som sin egen förälskelse. Oavsett bagage tar förälskelser slut, men hindrar ens bagage förälskelsen från att övergå i djupare kärlek?