Neige (f.1977) utnyttjades sexuellt som barn av sin styvfar. Hon försöker som vuxen förstå genom att porträttera honom, koppla till forskning och dra paralleller till litteraturens pedofiler (Humbert i Lolita av Nabokov, fadern i De blåaste ögonen av Morrison, mfl.).
Neige jämför styvfaderns våldtäkter med tortyr – en gränsöverskridande upplevelse som bryter ned verkligheten – för att i nästa mening ta tillbaka sin jämförelse med att ”Det är nog att ta det lite väl långt” (s.148). Ofta återkommer Neige till att det finns mycket värre erfarenheter än det som har hänt henne. Vad skulle vara värre? Han förgrep sig på henne från att hon var sju år till fjorton år gammal.
”Du [Neige] tycker inte om mig alltså våldtar jag dig, du uppför dig bra, jag gillar dig alltså våldtar jag dig, du uppför dig illa alltså blir jag arg på dig alltså våldtar jag dig för att straffa dig, jag våldtar dig eftersom jag ju tycker om dig”, rekonstruerar Neige styvfaderns resonemang (s.148).
Neige berättar hur hennes liv har formats av övergreppen, hur tankar dyker upp (när hon t.ex. masserar sin dotters rygg), hur hon bevakar sitt och andras barn (iakttar tränaren som masserar en tonårsflickas vader) och spionerar på pappan till sin dotter.
Läs Tvingad tiger! En tänkvärd och välskriven bok av en överlevare, väl översatt från franska av Emma Majberger.
bokologen.se 