Handlar om en ”våran pojke” som mördare, men det finns också en annan ”våran pojke” som är offer. Båda pojkarna är produkter av samhället och således ”våra pojkar”. Våran pojke mördaren växer upp i radhus med mor, far och bror i början av 2000-talet. Han har kompisar som både har det bättre och sämre änFortsätt läsa ”Våran pojke (2025) av Mikael Yvesand”
Kategoriarkiv: Uppväxtskildring
E.m.m.a. Bortom ramarna (2026) av Teresa Allzén
Eva, Magdalena, Maria, Anna – fyra identiteter i fyra olika livsskeenden: ett barn på 1960-talet, en ung vuxen på 1970-talet, en medelålders kvinna 2033 samt en äldre kvinna på 2040-talet. Dessa fyra berättelser har möjliga kopplingar till varandra; Karaktären Eva är döpt till Magdalena och vid sin konfirmation väljer hon till namnen Maria Anna. SymbolisktFortsätt läsa ”E.m.m.a. Bortom ramarna (2026) av Teresa Allzén”
Rovdjur (2026) av Isabel Nylund
Alex, 13 år, och hennes bästisar brukar åka runt i Leifi-boys bil. Leif säger att han är trettiotvå men ser äldre ut. Han är snäll; han ger dem dricka. Egentligen vill tjejerna umgås med Kevin och Kian, men de har bara ögon för sina spel. Det är tidigt 2000-tal i en Stockholmsförort. Isabel Nylund skildrarFortsätt läsa ”Rovdjur (2026) av Isabel Nylund”
Repatriering (2024) av Ève Guerra
Annabellas pappa har just dött men Annabella berättar det inte för sin pojkvän. Hon är 23 år, bor i Lyon och studerar till lärare, men växte upp i obygden i Kongo-Brazzaville på 1990-talet. Hennes mamma är kongoles och hennes franska vita pappa påminner om den galne kolonisatören Kurtz i Joseph Conrads Mörkrets hjärta (1902). PappansFortsätt läsa ”Repatriering (2024) av Ève Guerra”
Comedy queen (2022) av Jenny Jägerfeld
När Sasha är tolv år tar hennes mamma livet av sig. Sasha vill inte prata om det och pappan är orolig – kontaktar BUP. Sasha säger att hon inte vill ta hand om något som lever, inte läsa böcker… hon vill undvika promenader och undvika skogen, endast bära färgglada kläder – och hon ska bliFortsätt läsa ”Comedy queen (2022) av Jenny Jägerfeld”
Sommarsorger (2022) av Nina De Geer
Agnes man 40+ är sexuellt intresserad av minderåriga, vilket Agnes har vetat om, konfronterat och förlåtit. Det finns dock tecken på att han fortsätter interagera med tonåriga tjejer. Berättelsen börjar bra, mitt i handlingen, i ett välbärgat villaområde i Stockholm. Det görs tillbakablickar till Agnes uppväxt med en missbrukande mamma i Nynäshamn. Det blir kontrasterFortsätt läsa ”Sommarsorger (2022) av Nina De Geer”
Trädgårdsmästaren och döden (2024) av Georgi Gospodinov
Georgis pappa är döende i cancer, förhandlar om sina dagar (”… åtminstone till jul så vi får ses allihop, så snödropparna hinner titta fram”). Pappan vill också gärna donera sina organ, ”men det finns inget kvar som är friskt och orört…”. ”Jag ber att pappa inte ska ha ont”, skriver Georgi sju gånger efter varandraFortsätt läsa ”Trädgårdsmästaren och döden (2024) av Georgi Gospodinov”
Farväl till Panic Beach (2024) av Sara Stridsberg
En läsvärd familjekrönika i missbrukets och gränslöshetens tecken. Jag-berättaren är barnbarnet Nina, tredje generationen Stjärne. I slutet av 2010-talet är hon 40+ , tvåbarnsmamma och skriver sin familjs historia – hon vill veta hur hon känslomässigt ska hantera sin dysfunktionelle far. Nina vandrar av och an i ett tidsspann på hundra år (ca 2017-1917). VissaFortsätt läsa ”Farväl till Panic Beach (2024) av Sara Stridsberg”
Liken vi begravde (2025) av Lina Wolff
Jagberättaren Jolly och hennes syster Peggy växer upp som fosterbarn hos en eljest familj i en by i Skåne på 1970-80-talen. Byn saknar namn, men omkringliggande städer nämns vid verkliga namn. Woolf skriver om en författarinna som levde och verkade i byn på 1800-talet, men utan att uppge hennes namn. Efter många sidor förstår jagFortsätt läsa ”Liken vi begravde (2025) av Lina Wolff”
Vi skulle ha talat om allt (2023) av Judith Hermann
”Varje berättelse har sin första mening. Inte den mening som berättelsen börjar med i boken, utan den mening som den börjar med i mitt huvud”, skriver Judith Hermann (s.31). Det kan vara något dubbeltydigt som någon säger och hon lägger det på minnet tills hon har hittat själva berättelsen. Först kommer orden, sedan karaktären ochFortsätt läsa ”Vi skulle ha talat om allt (2023) av Judith Hermann”
bokologen.se 