Tisdagstrion: Rött omslag

1. Klara och solen (2021) av Kazuo Ishiguro är en dystopi om AI:n Klara, som köps till en deprimerad 14-årig flicka med hopp om att den ska kunna göra skillnad. Klara gör allt för sin människa, söker upp Solen och ber den om hjälp. Boken påminner om Ishiguros Never let me go (2005) där huvudpersonen också bryr sig mer om andra än om sig själv. Översättning: Niclas Hval.

2. Samma mamma (2024) av Hanna Rajs är en vacker diktsamling (eller ett epos) om och till Hannas mamma som är död. I dikten ”En mindre mamma” skriver Hanna:

”varje dag förstår jag än mindre mamma

hur ska jag klara mig med en mindre mamma

nu när vi ska föreställa samma

fattar jag det än mindre mamma

vi skulle hittat svaren i varandra

hur ska jag klara mig med en mindre mamma

jag måste leta efter dig i andra

och nu fattar jag det än mindre mamma

om jag är du är han [min son] min lilla Hanna…”

3. Djävulsgreppet (2022) av Lina Wolff handlar om en destruktiv kärleksrelation. ”Som gud skapar människan, skapar hon mannen. Möjligtvis är det därför det går så fel sedan”, skriver Wolff i bokens början. Djävulsgreppet var min starkaste läsupplevelse 2022. Den höll sitt grepp om mig.

Få fler boktips på temat och/eller ge dina egna! Gå till tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

14 svar på “Tisdagstrion: Rött omslag

  1. Djävulsgreppet har jag läst och jag tyckte att den var bra. Klara och solen har jag i läslistan. Samma mamma tänkte jag ju läsa, men det blev inte av och sedan bortglömt, så tack för påminnelsen.

    Gilla

Lämna ett svar till Mösstanten Avbryt svar