En övertydlig novell om att falla från samhällets topp till botten: En professor är på konferens utomlands (i ett tysktalande land) och är ensam om att hjälpa en person som ramlat och skadat sig i en rulltrappa. Blodet professorn får på sina kläder får ödesdigra konsekvenser för honom.
Samhället som skildras är stereotypt kallt och hopplöst där professorn är den enda medmänniskan. Jag behöver hopp om mänskligheten, inte uppgivenhet och vill helt enkelt inte tro att En sann historia är sann. Berättelsen känns som en transportsträcka av hjärtlösa människomöten – en vandring mot Golgata där alla vet vad som väntar.
Tokarczuk erhöll nobelpriset i litteratur 2018. Jag gillade hennes roman Löparna och kommer att läsa mer av henne, men aldrig att jag läser om den här plakat-novellen.
Övers. Jan Henrik Swahn
bokologen.se 