En nobelpristagares debutroman. Det handlar om några invånare i en ungersk by som söker sig till bykrogen under ett regnoväder. Dag blir till natt – de blir fulla. Mitt i natten hittas ett dött barn.
Romanens första del handlar om bybors intriger och fylleslag på krogen. Därefter blir det ett hopp i tiden/en minneslucka; i del två (s.137ff) är barnet hittat och bybor dividerar om skulden till dess död.
Som debutant skriver Krasznahorkai hål i huvudet på mig: Jag blir bombarderad av bilder; allt berättas på en och samma gång (utseende, händelseförlopp, förflutet, miljö, dialog – men även repliker som är satta inom parentes…).
Därtill finns ingen styckeindelning och Krasznahorkai satsradar notoriskt, verkar lida av skrivregelstrotssyndrom. Stackars översättare Daniel Gustavsson: Som det måste ha kliat i fingrarna på honom.
Tack för Satantango, Elina! Jag är inte avskräckt utan ska snart ge mig på Krasznahorkais Motståndets melankoli (1989). Jag är nyfiken på hur han utvecklas som författare.
bokologen.se 