Tisdagstrion: Rymden

1. Mitt liv som hund (1983) av Reidar Jönsson handlar om en tioårig pojke i 1950-talets Sverige som inte har det lätt (hans mamma läggs in på sjukhus, hans pappa är ute ur bilden och han bollas runt bland släktingar). Pojken håller ihop genom att hela tiden jämföra sig med hunden Lajka som skickades levande ut i rymden utan tanke på att tas tillbaka. ”Det kunde ju ha varit värre”, menar pojken. Rörande historia. Självbiografiskt.

2. I Skönheten i kaos (2021) beskriver fysikern Julia Ravanis universum som en smältande glass. Det är en spännande läsning; genom liknelser gör hon kvantfysiken (ljusår, svarta hål, parallella världar…) tillgängliga för gemene man.

3. Novellen ”Utsikter” (Utsikter, 2022) av filosofiprofessorn Christian Munthe är en 70-årig forskares tillbakablick på sitt liv från att hon som ung lämnar jorden för en evig färd ut i rymden. I berättelsens nu är hennes utsikt svart med svaga grå ljusstråk från Jupiter som reflekterar solen. Ljusstråken är svaga som när grå katter smyger förbi i mörkret. Klaustrofobiskt. Existentiellt. Vad är en människa utan sin planet? En hisnande rymdskildring.

Fler tips på tema rymden hittar du länkade på Mina skrivna ords sida!

15 svar på “Tisdagstrion: Rymden

  1. Det var en enorm propagandaframgång för Sovjetunionen när man blev först med att skicka ut en levande varelse i en rymdraket. Ända tills folk insåg att hunden var dömd att dö i sin ensamhet i raketen.

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar