Tisdagstrion: Böcker med grönt omslag

Publicerat avbokologenPublicerad iTisdagstrion

1. I dystopin Kallocain (1940) av Karin Boye har kemisten Leo Kall gett sin fru sitt sanningsserum kallocain för att ta reda på om hon är otrogen. ”Jag ville så gärna tro, att där fanns ett grönt djup i människan, ett hav av oskadd växtkraft, som smälte alla döda rester i sin väldiga behållare och läkte och skapade i evighet… Men jag har inte sett det. Vad jag vet är, att av sjuka föräldrar och sjuka lärare fostras ännu sjukare barn, tills det sjuka har blivit norm och det friska en skräckbild”, säger frun under påverkan av sanningsserumet (s 204). Det används för övrigt systematiskt av regimen för att hitta oliktänkande.

2. Allt jag inte minns (2015) av Jonas Hassen Khemiri handlar om en ung man som har dött. Människorna i hans närhet utfrågas för att få klarhet i hans död. Först upplevde jag berättelsen som rörig (”konfetti”, 19 september 2024) men efter ett par genomläsningar klarnade den för mig och jag tänkte skriva ett rättvisande inlägg, vilket inte blev av förrän idag. Bättre sent än aldrig.

3. Präriehundarna (1987) av Jonas Gardell är en ironisk roman om en dysfunktionell familj och om människor som är kopplade till den. ”Vi ger, och vi tar. Kanske skulle vi tycka om varandra. Om vi försökte”, konstaterar karaktären ”anklagaren” (s.22). Familjens son söker kärleken och finner den, men mycket kan hända med den.

Läs många fler boktips på temat på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida

11 svar på “Tisdagstrion: Böcker med grönt omslag”

  1. Kallocain och Allt jag inte minns har jag läst. Khemiris bok tyckte jag var bra, men Kallocain minns jag så lite av. Det är en av de många böcker jag läste för mycket länge sedan som jag funderar på att läsa om. Men det kommer ju så mycket annat intressant hela tiden.

    Gillad av 1 person

    Svara

Lämna ett svar till Bokföring enligt Monika Avbryt svar