Missing people letar efter en försvunnen man och kommer till en stuga i skogen där en kvinna bor med sin alkoholiserade make. Det framgår tidigt i texten att kvinnan är våldsutsatt; på hennes kropp har ”utbuktningar och blånader spritt sig som sot” och hon börjar dagen med att ”provgå” över golvet. Hon är berättelsens jag.
Berättarjaget ger ofta subtila hintar, t.ex. visar Missing people henne en bild på den försvunne mannen och hans fru, varpå hon noterar att ”han stod några centimeter framför kvinnan”. Alla hintar sysselsätter mig, motiverar mig att lösa gåtan med mannens försvinnande samt andra gåtor som uppstår, men frågan är om alla gåtor löses – tolkningsutrymme finns. Jag känner att jag vill diskutera med någon som läst vilket är ett gott betyg till novellen.
Jag blir sugen på att läsa mer av Smirnoff – ge Jana Kippo-trilogin en ny chans. Jag uppskattar Smirnoffs ömma och empatiska språk i Missing people:
”För att slippa skoterutflykterna föreslog jag att vi skulle köpa en stuga. {…] Det var en sorgsen man som sålde skotern för att få råd med handpenningen.// Tack för allt sa han och klappade den på dynan”.
Jag störs inte av Smirnoffs tappade kommatecken eftersom meningarna är korta. Ibland skriver hon på dialekt (”Thomas sa int heller nå”), något som ger berättelsen en känsla av autenticitet.
Läs Missing people! En gåtfull novell med tolkningsbar twist!
bokologen.se 