Tisdagstrion: Vit bokrygg

Publicerat avbokologenPublicerad iTisdagstrion

Dessa bra böcker råkar ha vita ryggar:

1. I Jag som aldrig känt en man (1995) av Jacqueline Harpman har en ung kvinna suttit inspärrad i en bur tillsammans med 39 andra kvinnor så länge hon kan minnas. De andra kvinnorna har minnen av ett annat liv med yrke och familj. De vaktas av män som aldrig pratar med dem eller med varandra. En dag går det ett larm. Övers. Katja Waldén

2. I Kollapsen (2024) skriver Édouards Louis om sin bror som dog vid 38 års ålder. Édouard känner ingenting (brodern var inte guds bästa barn ) men han försöker förstå honom genom att prata med familjen, broderns ex, vänner samt söker svar i annan litteratur (Freud, Foucault, Kristeva, Kincaid, Catullus…). Övers. Marianne Tufvesson.

3. I Vi skulle ha talat om allt (2023) skriver Judit Hermann om sitt skrivande, men samtidigt vävs en intressant berättelse om hennes liv in. Hennes pappa led av psykisk sjukdom och hjälpte henne att hantera det som barn genom att bygga ett gigantiskt dockhus med lönnrum där man kunde gömma dockor/hemligheter. ”Alla mina berättelser började i dockhuset”, skriver Hermann. Övers. Jesper Festin.

Få och ge boktips hos Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare!

16 svar på “Tisdagstrion: Vit bokrygg”

Lämna en kommentar