En blivande stjärna växer upp i en konservativ efterkrigstidsengelsk miljö. Han är skilsmässobarnet som hamnat mellan två familjer/kulturer:
Pappan livrädd för rockens inverkan på sonen och är nervig i allmänhet; slår sin son om det knaprar när han tuggar selleri…Men styvfadern är snäll och stöttande (apropå fadersfigur). Elton har en nyckfull teenagemama men moderlig mormor; en bristande men kompenserad barndom som lägger grund för framgång.
Det finns kulturellt kapital i att Eltons pappa var musiker innan han blev militär (musik fanns i begreppsvärlden och tillskrevs värde) och Elton söker och kommer in på på en välrenommerad musikskola (får god förkovran). Hans sexualitet vaknar sent, efter sitt genombrott som musiker. Det innebär att han levde sina tonår på 60-talet utan att bli utsatt för hat från homofober; en sparad självkänsla.
Inte förvånande att han blir Elton John med lite tur. En lyckad pojke blir en lyckad man. Framgångssaga utan underdog.
Fråga bokologen 