Läsvärda noveller i novellsamlingen Daddy är ”Los Angeles”, ”Menlo Park” och ”Friedmans son”. Dessa handlar om medelålders män i interaktion med kvinnor/barn. Typsituationerna är den distanserade pappan, mannen i karriären ( i färd med att stjäla äran från en kvinna) och mannen i sexköpartagen.
I resterande noveller verkar Cline leta efter något att skriva om, trevar runt bland olika situationer för att slutligen fastna för en konflikt; långrandigt. Visserligen är den kaliforniska välbärgade miljön med dess karaktärer (skådespelare, ranchägare, barnflickor och tjänstefolk mfl) intressanta, men novellformens tyngdlag kräver koncentration på en situation för att inte bli blaskig och ofokuserad. (Det sägs att en bra novell är ett koncentrat av världen, inger känslan av att världen ryms i ett sandkorn… Receptet är Aristoteles: 1 plats, 1 dygn, 1 händelse + få personer)
Undrar om Cline hade kunnat ge ut novellsamlingen i sin helhet utan den tidigare succén Flickorna. Där hade hon något att berätta. Hon är en mästare på att spinna vidare på verkliga historier så att det blir den ultimata mixen av verklighet, fiktion och självupplevt. Ser framemot en ny berättelse av Cline, men inramad av en verklig händelse.
Fråga bokologen 