Johanna har sedan 30 år tillbaka ingen kontakt med sin mor – och det var mor som klippte banden. Johannas lillasyster skickar henne korta rapporter om deras mors mående (mor börjar bli gammal, blir snart 85 år).
All annan information om mor har Johanna hittat på 1881.no, den norska motsvarigheten till Eniro.se. Utifrån denna magra källa skapar hon sig en bild av sin mors liv:
”De träd som dyker upp på 1881 liknar dem jag ser när jag står på terrassen till ateljén och lutar huvudet, planterade lönnar, jag diktar upp att mamma ser träd från köksbordet där hon nu satt sig ner. Till kaffet bestämmer jag att hon äter en skorpa med smör och getost…” (s.23). Det är absurt – och sorgligt.
I sin frånvaro existerar mor och syster i Johannas liv, kanske existerar de mer än de gjort om de vore närvarande; Johanna står på pass utanför sin mors hus likt en älgjägare och spanar.
Varför har familjen förskjutit Johanna? ”Att barn förnekar sina föräldrar är förståeligt, att föräldrar förnekar sina barn, och så hårdnackat, är sällsynt”, skriver Hjorth (s. 43).
En gripande familjesaga växer fram. Det är en ensidig berättelse; den berättas i jag-form/av Johanna, men mellan raderna kan mors och systers berättelser läsas in.
Läs Är mor död!
Översättning: Jens Hjälte
bokologen.se 