En ung man föreslår en ung kvinna att begå självmord medan hennes anhöriga endast tänker tanken. ”En tanke är inte riktigt en människa även om den lever och uppför sig så,” tänker mannen (s.44).
Den unga kvinnan är döende och lever på övertid, enligt hennes läkare. Hon kämpar mot döden samtidigt som hon är suicidal. Berättelsen innehåller många motstridigheter, vilket för tankarna till satir (Sköterskan heter Dangerue och den unga kvinnan kallar sin syrgastub för ”fulländad ros”. Det är svängdörrar in till dödsbädden; folk kommer och går lika hastigt som de kom.).
Jag skrattar inte en enda gång, men det är tragikomiskt. Författaren är främst filosof: ”…att lära har sin tid, och att ingenting förstå, att veta har sin tid, att glömma likaså (s.55).
Flera döende/suicidala kvinnor dras till mannen och han till dem. Kvinnorna heter först endast en bokstav (J , C eller N) för att senare få bokstäverna utbyggda till namn.
Innehållet är spännande men svårtillgängligt trots att jagberättaren håller mig i handen. Jag har aldrig varit så osäker på min perception som nu. Omläsningar krävs.
Översättning: Johan Laserna och Thomas Andersson
bokologen.se 