Författaren Daniel Quinn rings upp av den desperate Peter Stillman som tror att Quinn är privatdetektiven Paul Auster. Stillman ringer fel så många gånger att Quinn till slut säger att han är Auster. Quinn blir Stillmans privatdetektiv med uppdrag att skugga Stillmans far som släpps ut efter ett långt fängelsestraff…
Stillman är livrädd för sin far och Quinn tar sitt uppdrag på största allvar (ritar upp Stillmans fars promenadrutter i New York, tyder ut hårresande meddelanden i ruttformationerna) och blir mer och mer engagerad/besatt.
Handlingen är spännande och tar oväntade men välunderbyggda vändningar. Även språket är oväntat, växlar mellan fint och fult – lever om ordentligt kan man säga. Här nedan berättar Peter Stillman om sig själv för ”privatdetektiven”. Först talar han om sig själv i tredje person för att sedan gå över till första person:
Översättaren Ulla Roseen har gjort ett bra jobb. Längre in i handlingen kommer Paul Auster dyka upp och ”spela sig själv”, vilket livar upp berättelsen ytterligare.
Stad av glas (1985) är en riktig läsupplevelse. Läs! Det är den första boken i Austers New Yorktrilogi. Jag planerar att plöja Vålnader (1986) och Det låsta rummet (1986).
bokologen.se 