Ninni ”flickebarn nr 291” föds 1972 med svår skolios som läkarna behandlar med framgång genom att från födseln hålla henne fastspänd i gipsvagga. ”Då man inte bryr sig om att patienten [Ninni] skriker ligger hon snällt i vaggan hela natten”, har läkaren skrivit i hennes journal (s.46). Skoliosen botas på några år men kroppen minns övergivenheten, präglar hennes fortsatta liv; hon upplever att hon inte duger, gör sig osynlig, överges i sina relationer.
Det känns i hjärtat att läsa om Ninnis barndom, ungdom och vuxenliv, men trycket lättar när Ninni som vuxen går i terapi, gräver i minnet och i journaler, hanterar informationen hon finner och fortsättningen på resten av sitt liv. Hon är stark.
Läs Flickebarn nr 291! En välskriven och tänkvärd självbiografi om psykisk ohälsa och vägen till bättre mående.
bokologen.se 