
Vackert, värdigt och empatiskt skriver Eva F Dahlgren om de prostituerade kvinnorna på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona på 1920-30-talet. Hennes underlag är dagboksanteckningar, journaler, intervjuer, bilder och brev.
”Jag blir uppslukad av breven och polisbilderna. Särskilt när jag lyckas para ihop dem, så jag ser vem som skrivit vad. Jag hör deras röster, det är som en väldig kör av förtvivlan och jag kan inte värja mig. Tankarna mal, vad hade hänt om jag själv levt i ett samhälle utan preventivmedel, utan aborter, utan antibiotika mot syfilis och gonorré, utan barnbidrag – ja utan välfärdsstaten? Hur hade mitt liv sett ut?” skriver Dahlgren (s.224).
Hårt arbete på anstalten skulle göra de intagna till dugliga samhällsmedborgare… De flesta av dem återföll i prostitution efter deras tid där (Polisen inspekterade dem på deras arbetsplatser, varpå deras bakgrund avslöjades för arbetsgivaren och de avskedades – och hade inte mycket mer till val än att gå på gatan igen).
Kvinnorna åkte in och ut på anstalten och anstaltschefen tyckte att det var ett riktigt kok stryk som behövdes, medan dennes assistent förordade själavård.
Läs denna gripande och välskrivna bok!