Efter ett tungrott liv är Ivan Iljitj sjuk och döende. Ju mer han inser hur meningslöst livet har varit, desto mer fasa känner han inför att dö. I ett tillbakablickscrescendo skildras Ivans liv från läkarens dom fram till döden.
”Plötsligt stötte honom någon kraft i bröstet, i sidan, han fick allt svårare att andas, han föll ned i hålet, och där, i slutet av hålet, lyste något. Det hände som brukat hända honom på tåget, när man tror att man åker framåt men i själva verket åker bakåt, och plötsligt blir man varse färdriktningen”, skriver Tolstoj.
Berättelsen är stark – tungläst (beroende på läsarens dagsform). Ivan Iljitjs död (1886) var en av de mest efterfrågade böckerna bland cancerpatienterna på Radiumhemmet, enligt översättaren Bengt Jangfeldt i förordet (2015). Undrar vilken bok jag väljer på min dödsbädd (om jag får någon; alla får inte en).
bokologen.se 