Dvärgen (1944) av Pär Lagerkvist

Piccolino, ca 60 cm lång, har vuxit upp som tjänare vid ett renässanshov och avancerat till att vara furstens inofficiella högra hand. Det är ingen permanent position och Piccolino ser potentiella hot om furstens gunst i omgivningen. Han bär en dolk (en miniatyr av furstens)… som han använder ibland.

Fursten förnedrar Piccolino, tvingar honom, som är en vuxen man, att spela Jesusbarnet i krubban, samt att vara lekkamrat/leksak åt furstedottern – och sätter honom i sträckbänk när han varit stygg.

Trots övergreppen är Piccolino trogen sin furste – älskar honom. Piccolino har anammat mörkret, föraktar snälla (svaga) människor, vilket för tankarna till nazismen. (Romanen skrevs 1944, innan nazismens fall).

Lagerkvist låter Piccolino sitta vid pennan, skriva i jag-form och berätta sin historia i dagboksform. Det är intressant att följa hans färd genom livet bakom ljuset. Hans mörker blir komiskt emellanåt – som när han gråter över ett eldupphör.

Läs Dvärgen!

Lämna en kommentar