Samuel har dött i en trafikolycka – eller har han tagit livet av sig? De anhöriga minns och med deras minnen läggs pusslet om vad som verkligen hände. Minnena motsäger dock ibland varandra och luckor finns.
Jag är desorienterad från första till sista blad, måste läsa boken en vända till för att förstå vad jag läst. Den kräver mycket när den hoppar hastigt i tiden (börjar baklänges med slutet och gör nedslag fram och tillbaka innan den avslutar med berättelsens början). Och dessutom innehåller den fem karaktärers minnen – fem perspektiv vilka växlar ofta och oregelbundet.
Karaktärerna delger sina minnen för en fiktiv författare – en sammanhållande länk, som dock inte bär berättelsen; bitarna är för många och för små: konfetti.
Jag undrar hur läsupplevelsen skulle ha varit om berättelsen vore berättad i kronologisk ordning, om en person i taget. Förmodligen hade jag lärt känna karaktärerna och kunnat njuta av deras berättelser samt av filosofin om minnet.
Jag snappade dock upp att om man vill garantera att minnas någon måste man associera personen till en daglig rutin. Jag påminns om att det är mycket jag inte minns från mitt eget liv – och att det jag minns kan jag minnas fel. Jag påminns om en annan tid, att jag på 2010-talet kunde äta dagens lunch för 65 kronor.
Allt jag inte minns har ett intressant uppslag men berättelsen blurras av berättartekniken.
bokologen.se 