Träffsäkra dikter om det digitala gisslet – här nedan dikten ”Internet II” (s.20):
”Allt som oftast
blir jag uppmanad
att betala
inte för att få
utan för att få
slippa”.
Den sista raden innebär en knorr. Varje dikt i samlingen innehåller en, vilket gör att jag läser ännu en dikt och ännu en tills alla är slut.
Dikterna ger perspektiv på livet; digitalisering är människans verk, skapat i nöd och är lösning på mycket, men inte på allt – och den ger nya problem.
Dikten ”Battle Brothers” (s.47) skildrar gaming:
”Spelet gav mig möjligheten att
attackera en samling
försvarslösa bönder
och skörda mat och xp.
Bönderna var bara
pixlar
och ändå tyckte jag
synd om dem”.
Det finns ironi (”Spelet gav mig möjligheten…”) samt empati för pixelbönder, vilket ger hopp om mänskligheten; det digitala spelet tar inte ifrån spelaren hans mänsklighet att kunna känna empati.
Johansson gör pastischer på andra diktares verk, låter dem leva genom hans dikter. Imperiets ”Jag är en idiot” blir till ”E-faktureringstjänst” (s.63):
”Jag kom hit ner till Jorden en kall natt i mars.
Jag kommer från ett land där du också vart
Jag ställde mig i ledet och dom sa så här
– Hädanefter måste du skicka e-fakturor…” .
Dikten ”AI-konst”(s.60) alluderar på Göran Palms dikt ”Havet” (”Jag står framför havet./ Där är det…”).
”Jag sitter framför datorn.
Där är den.
Där är AI-konsten.
Jag tittar på skärmen.
AI-konst. Jaha.
Det är som på Louvren”.
Precis som det är svårt att förstå vidden av havet är det svårt att ta in AI – det spelar ingen roll att det är människans egen skapelse.
Läs Johanssons webbhistorik! Tänkvärda dikter om livet i digitaliseringens tid.
Tack Henrik Johansson för att jag fick läsa!
bokologen.se 