Fostret finns till innan förlossningen. Det förnimmer ljus och ljud utanför – och inuti (dess himmel och hav – smak och lukt). Det formas inuti och senare utanför (om det inte dör).
Att vara gravid innebär att möta livets början i närvaro av döden och är en existentiell erfarenhet. Som gravid försökte Bornemark prata om det existentiella med sin omgivning och mödravården, men bemöttes med orden ”Ja, visst är det fantastiskt!” – och samtal uteblev (s.8).
Den västerländska logiken räcker inte till för att tala om detta och nya ord måste till – nya begrepp för ”jag” och ”du”; ”Jag är inte detsamma som jag. Jag är mer än det jag förstått som ’jag’. Jag bär på ett du utan entydig åtskillnad” – ”ett dugaj” (s.86).
Liv finns endast i individer, men individerna hänger samman i sina genomsläppliga gränser (s.146). För att kunna omformas måste de genomströmmas av vätska, luft och föda…
”vi är en
vi är två
vi är både en och två
vi är varken en och två
vi är alla
och varje rad
vi är ingen
helt
sann”
Filosofen Bornemark växlar mellan dikt och filosoferande. Det ena stärker det andra. Det är en hissnande läsning.
Läs Jag är himmel och hav!
bokologen.se 