I början på 1900-talet vårdades syfilissmittade mödrar och nyfödda på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Barnen förflyttades senare tvärsöver gatan till ”Lilla Hemmet” för fortsatt behandling med ”bad, sol och vitaminrik kost. Med kvicksilver och arsenik” (Dahlgren, s.15).
Dahlgren skriver om barnen på ”Lilla Hemmet”, där en del dog i syfilis/av medicineringen, medan andra tillfrisknade och fick lämna det. Ofta hamnade de på fosterhem (Deras mödrar var ensamstående, måste arbeta och barnomsorg fanns ej).
Torparfamiljer på Gålö tvingades ta emot barn från ”Lilla Hemmet” som fosterbarn – annars sades deras arrendeavtal upp. Dahlgren följer ett par av de oönskade fosterbarnen genom livet.
Det är en gripande läsning; Dahlgren gör barnen levande igen genom att varva utdrag ur brev och journaler med fiktiva iscensättningar och egna reflektioner. Läs den!
bokologen.se 