Genom blå hagar vandrar människorna på den irländska och den amerikanska landsbygden. Hagarna blir blå i skymning och kyla, precis som människor ändras inuti när de nås av nya insikter.
Människors liv behöver dock inte förändras på grund av insikt; den kända marken de står på är ofta viktigare för dem än det liv som kanske kunde bli verklighet om de förändrade något.
Det finns dock karaktärer som lämnar marken för det okända. Det händer inte ofta, men det händer och hoppet om karaktärers uppbrott finns med mig under läsningen.
Drömmar, sagor, sägner och verklighet samverkar i samtliga noveller. Ibland påverkas verkligheten av en dröm, vilket leder till en handling: En karaktär drömmer om en ödla, ser i verkligheten en stekt ål och hamnar slutligen i sänghalmen med sin granne…
En annan karaktär (en författarinna) får en påfrestande påhälsning av en man, varpå hon beslutar att hennes romankaraktär ska plågas till döds. Det är intressant att få bakgrund till en författares val – se hur hon avreagerar sig på sin romankaraktär.
Människorna på landsbygden skildras trovärdigt, som om det finns förlagor i verkligheten – och vissa av dem sticker ut: En karaktär har en get i stället för fru. En annan äter 24 apelsiner för att glömma en kvinna. En tredje ber en nyförlöst kvinna om fosterhinnan för att ha som beskydd mot havets vrede. Magiskt tänkande är norm.
Landsbygdsmiljön är intressant – den har sina egna normer. Här gifter man sig för mark, inte av kärlek. Här är hästar och hundar hårdvaluta – föremål för konflikt eller försoning. Brott som begås lagförs inte, eftersom polisen känner invånarna privat.
De åtta novellerna bildar roman genom den sista novellen ”Rönnarnas natt”, där människor och händelser från föregående noveller skickligt sammanförs.
Läs Genom blå hagar!
Övers. Erik Andersson (2023)
bokologen.se 