Den 31-åriga Amanda har varit ofrivilligt singel i tio år. Hon har sökt på Tinder, på Plan B och Håll i hatten… irrat runt på Pepes på somrarna för att likt en arkeolog ”gräva fram ett hångel”. Författaren skriver roligt, bedövar det sorgliga i att Amanda går runt med sitt hjärta i handen och ingen vill ha det.
Romanen är skriven i dagboksform – känns autentisk (Kanske ligger författarens egen dagbok till grund; huvudpersonen bär samma namn som författaren). Amanda och killarna som har dumpat henne känns på riktigt och så även hennes familjemedlemmar och vänner. Alla uteställen (Pepes, Moriskan, Håll i hatten, Plan B…) finns i verklighetens Malmö.
Romares roman får mig att tänka på Kerstin Thorvalls Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig (2000) och Helen Fieldings Bridget Jones dagbok (1996), men Romare anger inte alkoholenheter och kalorier som Fielding, eller låter allt handla om killar likt Thorvall. Det är bra.
Romares roman utspelas i nutid i ”tidsepoken dissdecenniet” (s.261) i ett Tindrets tid utan social kontroll, till skillnad från Fieldings och Thorvalls 90-tal, där det fortfarande var ganska svårt att gå upp i rök. Det är intressant att läsa om dagens dating och lära sig tillhörande vokabulär (sexta, booty call, douche…) Jag känner med Amanda och hoppet om att hon ska hitta kärleken driver mig genom romanen.
Läs Halva Malmö består av killar som dumpat mig! En tragikomisk feelgood.
Se även serien på Netflix som om möjligt är ännu bättre tack vare fantastiskt skådespeleri och förtätad handling (färre killar).
bokologen.se 