Lucka 5: Den hängdes träd (1947) & Vårt behov av tröst är omättligt (1952) av Stig Dagerman

Den hängdes träd. Suicid finns i både titel och motiv. Ett sorgligt förebådande av författarens eget öde.

Den hängdes träd är ett triangeldrama på skidor. ”Snön jämrade sig vid varje stavtag. Skidorna gled ovilligt in i det isiga blånade spåret. Träden stod förstenade med bittra knutna kronor”. Huvudpersonens svartsjuka är välunderbyggd, bränner som om den vore min egen. Han för in sin fru och vän på farliga skidstigar. Jag håller andan. Vem ska dö? Vem ska hänga sig? Jag tänker på Dagermans novell med den dubbeltydiga titeln Att döda ett barn – Den hängdes träd kanske också har en knorr…

Läs Den hängdes träd! En novell med en oväntad vändning.

Vårt behov av tröst är omättligt är outsägligt sorglig; Dagerman finner klen tröst. Han konstaterar att ”denna jord är en massgrav, där kung Salomo, Ofelia och Himmler vilar sida vid sida. Jag kan därav lära mig den grymme och den olyckliga åtnjuter samma död som den vise och att döden sålunda kan förefalla som en tröst för ett förfelat liv. Men vilken gräslig tröst för den som i livet skulle vilja se en tröst för döden!”.