Édouards 55-åriga mor blir psykiskt misshandlad av sin sambo och Édouard hjälper henne att fly. Hon är i Paris och han i Aten, men han fjärrstyr flykten med mobilen (bokar taxi, fixar boende åt henne etc).
”…historien jag berättar är ingen lovsång till flykten”, skriver Édouard. ”Jag kan redan höra kommentarerna: Vilken vacker sak att fly! Vilken modig kvinna! /Men ni misstar er./För det stannar inte där./ När ni läser den här berättelsen måste ni också fråga er:/ Varför flyr somliga, när andra inte behöver fly?[…] Ni måste också fråga er:/ Hur många misslyckade försök går det på varje flykt?” (s. 104-105).
Med pennan bearbetar Édouard faktumet att hans mor har varit förtryckt av män under hela hans liv – att far slog mor som i sin tur blev elak mot honom och hans syskon. Om hon nu lyckas lämna sin sambo har allt lidande inte varit förgäves: Ett lyckligt slut för mor skulle bli lyckligt även för hennes barn.
Édouards storasyster sa upp kontakten med Édouard i samband med att han lämnade ut familjen i sin första självbiografi Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014). Édouard kan inte förstå att hon gjorde det, eftersom han och systern tillsammans snackat skit om familjen och släkten (men det är skillnad på att ventilera med sin syster och att låta hela världen läsa om ens dysfunktionella familj). Här påminns läsaren om att det finns andra perspektiv än jagberättarens.
Läs Monique flyr! Läs den särskilt om du inte har läst Édouards andra böcker om hans familj (samma trauma behandlas i alla). Jag blir berörd, men allt mindre tagen för varje bok jag läser om familjen (kanske beror det på att hans terapi även börjar verka på mig…).
Översättning: Marianne Tufvesson (2025)
bokologen.se 