De träffas i en nyponroshäck och han tycker att ”hon är söt, mycket söt”, men konstaterar att hon är ingen som ”kan få en att missa bussen”. Ändå följer han med henne till ett vandrarhem, tillbringar natten med henne där och delar hennes hemlighet.
”Kom med mej, sa hon, kom med mig så cyklar vi över havet, söderut, jag sa att det var barnsligt sagt och hon skrattade och drog av sej tröjan, och hon var nästan alldeles platt därunder, bh-banden solkiga av sol och damm, och senare, snor och små tårar” (s.9).
Tidigt i berättelsen avslöjas således slutet. Jag blir illa berörd när jag läser hans försvarstal; han skyller på att han bara skulle hälsa på sin döende mormor och så hamnade han här… Han är en ulv i Rödluvans kläder.
Läs Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån! En novell på vacker poetisk prosa som upprör och finns kvar i mina tankar hela dagen.
PS: Mormor hade förövrigt inte uppskattat hans val av flicka.
bokologen.se 