
En intressant novell om hur den enes skräck kan vara den andres källa till passion: Hon känner skräck för att bli gravid och kan inte riktigt koppla av, medan han kan och faktum är att han blir tänd av tanken på att hon kan bli gravid. Vad händer den dag hon inte kan bli gravid längre?
Tikkanen skriver i tredje person med kvinnan som fokalisator, men det är dialogen som driver handlingen; i den avslöjas det nya detaljer som komplicerar situationen. Novellen skulle bli en bra film/pjäs med dess spännande dialog:
”- När vi blir sextio gifter vi oss, hade han sagt.
– Gifter oss, hade hon sagt och skrattat, är du riktigt slug du, farfar och farmor. Och vad ska vi göra av Mona och Jesper. För du har väl inte tänkt att arsenikförgifta dem hoppas jag.” (s.8).
Läs Det finns en skräck på bottnen! En novell som lever, som överraskar under läsningens gång och som utvecklas till något helt annat än vad jag föreställt mig från början.