Ett kärt återseende med dikter jag läste i ungdomen: ”Jag hoppas att du inte alls har det bra. Jag hoppas att du ligger vaken som jag…” (”Från en stygg flicka” ur Härdarna, 1927).
Hon rimmade bra, Boye. Hennes dikter innehåller rim som känns naturliga och otvungna. De flesta dikterna har rim men vissa har effektfulla epiforer istället, t.ex: ”…ty dagen är du/och ljuset är du,/solen är du,/och våren är du,/ och hela det vackra, vackra, väntande livet är du!” (”Morgon” ur Moln, 1922).
En av dikterna känns ny för mig:
”En gång var vår sommar
en evighet lång.
Vi strövade i soldagar
utan slut en gång.
Vi sjönk i gröna doftande
djup utan grund
och kände ingen ängslan
för kvällningens stund.
Vart gick sen vår evighet?
Hur glömde vi bort
dess heliga hemlighet?…”.
(”Evighet” ur För trädets skull, 1935)
Den är inte ny utan jag har läst och glömt den. För 30 år sedan tilltalade den mig inte som den gör nu när evigheten fått ett mått i och med min åldrande kropp. Allt har sin tid, så även dikt.
Läs Dikter i urval. Volym I av Karin Boye! En nostalgitripp med nya upptäckter.
bokologen.se 